Orangutang in the City
Är det bara jag som tycker att talande djur är underskattade? Jag antar att jag är lite i minoritet som alltid varit fascinerad av talande djur. På film. (Och i verkligheten om det kommer från oväntat håll - de flesta vet t.ex. inte att skator kan lära sig att tala..!) Men djuren får inte se datoranimerade ut (à la Stuart Little), då faller trovärdigheten. Men Babe! Wow. Ja, grisen... Jag minns att jag såg första filmen på bio för ungefär tio år sen (med min lillebror och våra föräldrar, som gjorde märkliga miner varje gång de tre mössen började sjunga). Jag föll genast för den modiga lilla grisens charm, men av någon anledning kom jag mig aldrig för att se film nummer två när den kom några år senare. Inte förrän häromkvällen, efter ett eBay-köp uppmuntrat av en Buffyforumvän som insisterade på att tvåan är bättre än föregångaren.
Babe: Pig in the City. Whoa. Vilken film! Den hamnar på topp fem av filmer jag sett i år. (I sällskap med Serenity, Brokeback Mountain, franska versionen av Pingvinresan.... och möjligen Grizzly Man och The Road to Guantánamo... ej medräknat omtittar av mina favoritfilmer... och ja, jag kan räkna till fem, men vanligt räknande gäller inte när man gör film/serie-listor.)
Det jag förväntade mig av Pig in the City: Talande djur. Söt historia om en gris som åker till stan. Med talande djurkompisar.
Det jag inte förväntade mig av Pig in the City: Smart, fyndig, oförutsägbar, stundtals poetisk dialog. Starka karaktärer som driver historien framåt. Ständiga mörka undertoner! Att "stan" är en fantastisk blandning av alla möjliga europeiska städer. Scenografi som kan gå en rond mot Moulin Rouge. Musik som är som musik för öronen. Foto som stundtals fick mig att gapa lite (delvis för att jag inte förväntade mig så mycket vackert och imponerande kameraarbete). Schimpanser! En orangutang! osv. osv.
Orangutangen, Thelonius, är en av de mest fascinerande karaktärer jag sett på film. Tror rentav jag måste se om filmen i kväll för att få se alla hans scener igen - jag hittar otroligt nog inga screencaps av honom på nätet. Däremot läser jag att det finns folk som inte ser Babes charm... men dessutom att Babe: Pig in the City var semifinalist för Bästa Film-Oscarsnomineringarna 1998, och über-filmkritikern Roger Ebert gav den 4/4 stjärnor och hade den på sin Topp 10 för det året. Ibland känns det bra att få medhåll när man prisar något. ;-)
Allvarligt, hur ofta får man chansen att höra en pitbullterrier säga: “A murderous shadow lies hard across my soul.”? Och nu har jag själv gjort en screencap av ett av mina favoritögonblick, självklart med orangutangen Thelonius...
Cirkusartist, javisst!
Malin på karneval i Boden -88
Jag har börjat jonglera! Just det: jonglera.
Orsakerna är många... fascinationen över cirkusar, att jag nyligen såg om Dumbo, tanken att jag borde kunna.. jonglera? Och det är roligt att lära sig något nytt! Det som slutligen fick mig att köpa tre jongleringsbollar var Sofias prat om poi, som även Nina i vår klass brukar tala passionerat om. Om inte annat så har vi nu en plan b om manusförfattandet inte fungerar... vi kan bli cirkusartister! ;-) Som synes på bilden ovan har jag länge burit på drömmen om ett liv på cirkus. Än så länge har jag lyckats lära mig att jonglera två bollar från både höger och vänster. Nästa steg är att klara tre utan att kasta upp alla i luften samtidigt så att de flyger åt olika håll.
Åh, jag är förresten tillbaka i Umeå nu. I veckan har jag hunnit med ett praktikmöte, som var härligt kreativt... då jag och Sofia dessutom fick se några ihopklippta minuter av kortfilmen vi var assistenter på! Och innan mötet satt vi på favoritfiket Schmäck och spånade kring ett praktikprojekt. Mm, jag upptäckte dessutom att de har goda bagels där. Tidigare i veckan har vi varit på bio och sett American Dreamz. Av en tillfällighet (nämligen att vi valt att äta på Subway innan) träffade vi innan bion på ännu en klasskompis, Marielle, och en kompis till henne. De dök dessutom senare upp på våran bio också, eftersom det var slutsålt på Pirates som de hade tänkt se... och så gick vi alla på Wayne's och fikade efteråt. Superkul att vara med Marielle en kväll, det var alldeles för länge sedan! Det gör att man räknar efter hur länge det är kvar tills skolan börjar igen (två månader, det är ju en evighet!). Men vi som är här i Umeå får se till att ha någon film- och spelkväll snart.
Jag (a.k.a Glory) och en kompis har dessutom hunnit med en nypremiär för vår Buffysida, Mäster Rose i veckan. Eller hon har gjort det mesta arbetet, medan jag har assisterat med att photoshoppa ny rubrik, petat lite med länksidan och nyheter och sånt.... Idag ska jag ta itu med att skriva klart min konventberättelse (under Extra). Hur som helst är sidan riktigt, riktigt snygg nu. Och det handlar ju om Buffy, något vi inte kan få nog av! :-)
Nä, nu ska jag prova jonglera med tre bollar (wish me luck), sen ska jag nog dyka in i min läsning av A Feast for Crows, bok fyra i George RR Martins serie A Song of Ice and Fire. Obeskrivligt bra böcker! Svårt att få annat gjort när man har så bra läsning för sig.
Ahoj!
Det har varit hög konkurrens om biobiljetter, med alla norska turister som överbefolkar stan. Men det är härligt att se hur mycket rörelse det är här varje sommar, och rätt mysigt att man hör fler som pratar norska än svenska.
Själv åker jag tillbaka till Umeå nu på måndag, så jag försöker göra det mesta av de sista dagarna här hemma hos familjen. Men det blir rätt skönt att komma till min egen lägenhet också, där jag har mer tid till att skriva och annat skoj.
Bloggtips: Jane Espenson
En av mina främsta förebilder bland manusförfattare heter Jane Espenson. Hon hörde till huvudteamet av författare på Joss Whedons produktionsbolag Mutant Enemy, och hennes avsnitt av Buffy, Angel och Firefly har rentav fått smeknamnet Espisodes. Andra tv-serier hon skrivit för är Dinosaurs, Ellen, The O.C, Gilmore Girls, The Inside, m.fl. För ett tag sedan kom den roliga nyheten att hon nu i sommar skriver avsnitt för Battlestar Galactica, som är en av de allra bästa serier som produceras idag (börjar på Kanal 5 senare i sommar). Jag hade den enorma glädjen att få träffa Jane när jag besökte ett Buffykonvent i London för snart två år sen. Det betydde väldigt mycket att få säga direkt till henne att hon är en stor inspirationskälla för mig och att få småprata lite med henne och få ett "good luck" (och dessutom ett signerat Buffy-manus)! :-) Hon är en av de få tv-manusförfattarna i världen som har en stor skara fans. Och sedan januari -06 har hon en personlig blogg där hon fem dagar i veckan skriver tips och råd till blivande manusförfattare!
www.janeespenson.com
Sommaravkoppling
Jag trodde inte det var möjligt, men efter ett par veckor känns det nu som att jag har semester. Visst har jag fortfarande mitt block med penna med mig överallt och jag småskriver saker då och då, men jag har ändå lyckats koppla av. Det är en rätt härlig känsla att vara utvilad och ha ett sorts "mañana mañana"-tänkande. Är hemma hos mina föräldrar i Bredåker (pekar på bilderna), Boden, nu och dagarna fylls mest av att ligga på en solstol och läsa böcker, mysa med småkatter, träffa släkten och annat sommarskoj. Grillkvällar, surströmming och bilbingo är lite av vad sommar är för mig.
Midsommarhelgen tillbringade jag med mina föräldrar nere i Vendelsö, Stockholm, hos min moster med familj. De enda resplaner jag har annars är en helg i Köping 11-13 augusti för nationell Buffyträff med internetkompisar. Men jag ska nog åka söderut en vecka tidigare och hälsa på goda vänner på lite olika håll. En liten röst i mitt bakhuvud viskar att jag ska ta en Sista minuten-resa någonstans också (det är priset för inrikesresor som brukar förhindra det annars), men jag får se hur det blir med det. Som vanligt lockar mitt London på mig, men Rom vore inte heller helt fel... och där har jag aldrig varit.
Någon värme behöver jag hur som helst inte resa till, det har vi gott om här. +25-30 i skuggan och strålande sol dag efter dag i över en vecka nu, puh!