Malin i Underlandet

Extra, extra! Den brittiska komediserien Green Wing har premiär på Kanal 5 i kväll! Kl 21:55-23:00. Jag har inte sett något av den själv, men de som följer den är helt lyriska, så jag tror bra saker. Eller så har jag jinxat det nu så att den inte alls är bra? Sorry.

Efter det bör man självklart se den fenomenala serien Battlestar Galactica, också på femman. För alla som tror att de inte gillar sci-fi. Hm... HBO-miniserien The Corner som går på SVT verkar också intressant.
Själv ska jag se Green Wing och skriva manus samtidigt. Får se om jag ser något mer sen.

Har precis sett Grey's Anatomy 3x16 och är helt gaaahh! Det är så bra! Nu är det en sweeps-period i USA, så då händer det extra mycket i avsnitten. (Sweeps har med tittarsiffror att göra - fyra perioder per år då man mäter tittarvanorna extra mycket, så då brukar tv-kanalerna också krydda innehållet i alla program lite extra.) Jag såg förresten om finalavsnittet av Grey's andra säsong när det gick på femman i förra veckan och det var fortfarande lika bra... ni som sett det vet vad jag pratar om! Det gjordes förresten också för att visas under en sweeps-period... men just första och sista avsnitten av tv-säsonger brukar man hur som helst lägga lite extra krut på.

I dagarna har mitt serietittande annars mest blivit första säsongen av amerikanska The Office. Köpte boxen (heter det fortfarande box när det är bara en skiva? Hm...) från Discshop och fick den i brevlådan nästa dag. Tyvärr är det ju bara sex avsnitt av första säsongen, så den tog slut alldeles för snabbt. Andra boxen släpps i mars här i Sverige, så jag ska vänta tills dess med att köpa den. Men då har jag åtminstone 22 avsnitt att se och en massa extramaterial.

Jag tycker det är roligt när amerikanarna bestämmer sig för att göra re-makes av brittiska serier. Även om man gillar originalet så har de i USA större budget och möjlighet att göra fler och längre säsonger, så att de serierna får eget liv och till slut blir en annan serie än originalet. Så det är möjligt att tycka om de olika versionerna lika mycket, men av olika orsaker. ;-)

20-22 oktober var jag på Buffyträff i Göteborg, tillsammans med ett tjugotal andra Buffyfreaks. Jag bestämde mig för att åka dels för att jag lyxade till det med sovplatser på tåget dit och hem (behövs när resan tar sexton timmar enkel väg!) och dels för att många skulle dyka upp redan fredag den 20:e, vilket gjorde det hela till en tredagarsträff. :-)



Fredag: Lunch på stan, shopping och promenader kors och tvärs i Göteborgs centrum. Följt av mysig, rolig innekväll hemma hos E med sju-tio andra tjejer och pizza.


Lördag: Stora träffdagen. Efter att ha samlats på Centralstationen (och blivit misstänktförklarade av några vakter där) begav vi oss till SF-bokhandeln, där personalen blivit förvarnade om att vi skulle komma och därmed fyllt på med Buffyprylar. Själv lyckades jag bekämpa alla köpimpulser (*applåder*). Sedan bar det av till träffplatsen, som var en scoutlokal som var vår för helgen. Tipsrunda, fika (varm choklad med mini-marshmallows, som Spike vill ha i avsnitt 3x08, Lover's Walk), Buffybrädspelet, mingel, Jossardy (Whedonverse-version av Jeopardy, på stor duk och med tryckknappar!), avsnittstittning, tacomiddag, lotteri, m.m. m.m. Vi som sov hos E var tillbaka i hennes lägenhet strax före kl 4 på natten... men vem ville sova då? ;-)



Söndag: Efter ett par timmars sömn (2½ för att vara exakt) skyndade vi tillbaka till träfflokalen kl 10 på söndag förmiddag. Där serverade våra utmärkta träffarrangörer brunch och resten av dagen ägnades åt att bara umgås... en del spelade Buffybrädspelet, vissa såg avsnitt, m.m. En höjdpunkt var när några kom på idén att vi kunde se ett avsnitt (3x18, Earshot) dubbat till franska! Jag som förstod franskan upptäckte att översättningen var riktigt bra och rolig, så jag tror jag ska ta mig tid att se om serien med fransk dubbning någon gång.



Allt som allt blev det en jätterolig helg, men något annat hade jag inte förväntat mig. Det var bara några träffdeltagare jag inte kände sedan förut, så det blev många härliga återseenden.

11-13 augusti reste jag från Umeå till Köping och tillbaka. Varför? Jo, för att en internetforum-vän redan i mars bestämde sig för att bjuda in oss Buffyvänner till en gathering i sin hemstad. Hon såg till att hyra en lokal, en stor idrottshall, där vi kunde vara och rentav övernatta alla tillsammans. Och hon såg även till att en projektor med stor duk skulle finnas på plats - en obligatorisk ingrediens för större Buffyträffar! ;-)

Vi blev ungefär fjorton deltagare, inte så många med tanke på hur många vi kunde ha blivit, men det var ett lagomt antal för att man skulle hinna umgås med alla. Och en del hade jag känt över internet i ca 2½ år, så det var verkligen roligt att träffa de som kom. Det är just gemenskapen som uppstår när man är på en plats med personer som delar ett gemensamt intresse som är härlig att vara med om. Helgen gick ut på att bl.a. se Buffyavsnitt tillsammans, gå ut och äta på restaurang, Buffytipsrundor med fina priser, vandra omkring i Köping... och charaderna som vi lekte på söndagen, det var galet roligt..! Jag lyckades vinna ett delpris på en av tipsrundorna och fick en bok (som jag rentav satt och sökte priser på veckan innan!) - "Why Buffy Matters" av Rhonda Wilcox, som är en av de akademiskt inriktade analysböckerna om Buffy.

Men jag tycker det var värt den långa resan dit bara för att ha fått träffa just de människorna, att somna på en luftmadrass till ljudet av skratt från de som var uppe längst (och såg "bara ett avsnitt till" eller låg och pratade halva natten), och att vakna till musiken från musikalavsnittet (vars cd-skiva de morgonpigga slog igång när de ville få upp oss sjusovare) och äta frukost tillsammans. :-)

Några bilder från helgen...

Jag promenerade till Ica Maxi för att handla tidigare i kväll. Trodde det skulle vara svalare då, men solen sken starkt kring kl 20-21 och varmt blev det i alla fall att bära hem matvaror. Jag måste lära mig att gå dit oftare och handla lite åt gången istället. ;-)

Nu råkade jag dessutom impulsköpa en dvd-box. Maxi rear ut bl.a. Desperate Housewives, säsong 1. Jag har visserligen redan sett den säsongen två varv, men jag vill ju gärna öka på min boxsamling och extramaterialet såg lockande ut, plus att det är på tiden att jag ser om den första säsongen snart. Det är inte en serie som hamnar på min Topp 20-lista, men definitivt Topp... 50. Möjligen 40. Det är helt enkelt en serie som är svår att placera på en skala... underbar, välgjord underhållning som får mig att både skratta och gråta med sitt "heightened reality"-koncept, men inte en serie jag ofta tänker på i efterhand. Bortsett från vissa scener. Ibland träffar de verkligen rätt och de tillfällena är must-see-tv!
Det gnager i mitt bakhuvud att den andra seriebox Maxi rear ut för 199 kr är Lost, säsong 1. Jag ska försöka hålla mig därifrån ett tag till, men det skulle inte förvåna mig om jag råkar köpa den nästa gång jag har slut på mjölk. Arrrgh! Ica Maxi och deras strategiska produktplacering! Just när man har en korg full av mat och är på väg mot godiset så måste man passera mediaavdelningen. Och det första man ser är två ställ med tv-serie-boxar... min kryptonit..! Grumble grumble.

Idag handlade en hel timme av radioprogrammet Frank på P3 om inget annat än... Buffy! Då kan man gissa vem som satt bänkad framför datorn med webbradion igång. ;-)

Programmet var rätt haltande i kvalitet, men höjdpunkten var när Orup och Göran Gillinger var i studion för att berätta om vilka hardcore-Buffyfans de är! Orup berättade bland annat att han brukar sitta och leta Buffyprylar på eBay. Och hans favoritkaraktär är Anya (tusenårig ex-demon som tolkar allting bokstavligt). Han var dessutom avundsjuk på Göran Gillinger, som tillsammans med sin fru var på ett Buffykonvent i London för ca 2½ år sedan. Och efter att Gillinger berättat att han pratat en hel del med Tom Lenk (som spelar nörden Andrew på världens mest älskvärda sätt) kunde jag inte annat än joina Orup i svartsjuketänkandet.

I kväll lyckades jag även med konststycket att springa in i en dörr. Med min vänstra axel, som nu gör rätt ont. Men det brukar bli så när jag hör någon prata om Buffy... jag blir ouppmärksam och klantig... hihi....

Tack vare mitt Buffy-beroende har jag fått många nya vänner. Det blir så när man hänger på olika forum varje dag och pratar med folk där som blir del av ens vardag. Här i Umeå finns ovanligt många likasinnade Buffy-fantaster, så vi har sett till att ha ganska många träffar det senaste året där vi varit ett tjugotal deltagande... först var vi bara hemma hos mig och lärde känna varandra, men det har växt till att vi bl.a. varit ute och grillat. I höstas var vi och åt pizza och bowlade tillsammans, men sedan dess har vi inte hunnit ses. Så det var på tiden att göra något åt det!

Det fina tillfället för en återförening kom igår, då Joss Whedons film Serenity äntligen kom till en biograf här i Umeå. Vi var tolv personer som sågs på en snabbmatsrestaurang några timmar för lite catching-up innan det bar av till bion. De flesta av oss hade redan sett filmen, men var ändå ivriga att se den igen på stor duk! Själv köpte jag dvd:n strax innan jul, plus att jag varit på bio i Luleå och sett den. Men det är en film som blir bättre och bättre för varje gång man ser den!

Serenity är underhållande, karaktärsdriven sci-fi-action med western-influenser. Filmen bygger på den kortlivade tv-serien Firefly, som rekommenderas varmt. Inga aliens någonstans, smutsiga rymdskepp, medvetet skakiga specialeffekter (hur realistiskt är det när allting är skinande och perfekt?), en framtidsvision av ett mångkulturellt samhälle där stormakterna USA/Kina är mest framträdande... och framför allt är det gruppen huvudkaraktärer som engagerar. Och Joss Whedons karaktäristiska smarta dialog och oväntade vändningar!

Nu har vi i Umeå-Buffy-gänget hur som helst bestämt oss för att ses igen om bara två veckor, en lördagkväll hemma hos en av tjejerna som nyligen flyttat till samma kvarter som mig. Och det talas om att ha en pokerkväll snart också. Jag kan inte spela poker så bra, men ska se till att lillebror lär mig några knep innan dess. ;)

I kväll fick jag dessutom ett roligt samtal från Stockholm, där 25-30 pers från ett av forumen har träff i helgen. Jag fick bl.a. lyssna till lite sangria-influerad skönsång från en av tjejerna, som faktiskt fick mig att önska att jag kunde varit där. Men det gänget ska låna ett hus i Västervik en helg i augusti, så jag kanske kan ta mig dit för att träffa dem då. :)

Det är märkligt hur man anpassar sina tv-vanor efter omgivningen. Jag följer mina tv-serier som vanligt, men nu när jag är hemma hos mina föräldrar märker jag att jag dessutom ser många folkliga nöjesprogram med dem. Melodifestivalen (som kan vara en riktig plåga - Björn Kjellmans bidrag hade kunnat vara ett inslag på Kanal 5:s 100 Höjdare); Floorfiller (dans och tävlingar och ungdomar som bor tillsammans i en lägenhet  - mycket lätt att fastna efter några avsnitt!); Let's Dance (som tack och lov avslutades förra veckan - och det var bra att Måns vann...); och rentav Bingolotto... men programledaren där nu, Rickard Olsson, är grymt underhållande.

Det ska bli skönt att komma tillbaka till min egen vardag i Umeå där tv:n bara slås på för serier som One Tree Hill, Prison Break, Gilmore Girls, Malmvägen och Veronica Mars. Och i kväll håller jag mig från tv:n för att... spendera min tid framför datorn istället. ;)

Veckans (årets!) största nyhet i tv-världen är utan tvekan det faktum att de amerikanska tv-kanalerna UPN och The WB kommer att upphöra, och istället slås samman till en helt ny kanal - The CW. Dawn Ostroff, tidigare chef för UPN, kommer att dra i trådarna på den nya kanalen.

Den här nyheten har fått hela fandom-världen för tv-serier att först stanna upp och tappa hakan, för att sedan plocka upp den och vilt börja diskutera vad man tror kommer att hända nu. Speciellt fans av serier som Veronica Mars (UPN) och One Tree Hill (The WB), som inte har världens bästa tittarsiffror men ändå är väldigt omtyckta. Jag är ett av de VM-fans som pustar ut en aning när det i pressen och från The Power That Be's håll pratas om att para ihop VM med Gilmore Girls. Det vore förstås en utmärkt idé!

Själv är jag en trogen tittare till många WB/UPN-serier... Veronica Mars, One Tree Hill, Gilmore Girls, Supernatural, Smallville... och de uttalanden jag läst från Dawn Ostroffs håll verkar lovande för den här typen av serier. Den nya kanalen kommer att rikta sig mot "young adults", åldersgruppen 18-34, precis som UPN och The WB... men den stora skillnaden är att de två små tv-kanalerna nu kommer att bli en större kanal som når fler tittare och som kan bli en större konkurrent till stora kanaler som Fox (ondskan personifierad), ABC, NBC, osv.

Jag ser fram emot maj, då schemat för hösten kommer att presenteras, och september, då det är premiär för The CW. Vissa tv-produktioner kommer att läggas ned medan andra, både nya och gamla, kommer att få tummen upp... och det lär bli både glada och sura miner från olika håll... men det här är hur som helst en spännande tid att vara del av tv-fandom-världen!