Heja Sverige!

Okej, med risk för att ge mina syskon en megachock:

Bara några timmar kvar till kvällens stora match! Jag har blivit VM-biten! Det är som om media har viskat till mig i flera veckor "foootboll" och nu är jag helt inställd på att se Sverige-England spela i kväll och jag funderar på vad jag ska äta för snacks till, jag undrar om Zlatan ska spela eller inte... Det enda som saknas är en svensk flagga eller att jag har en sån där blågul tröja på mig. :-P

Teh Pain!

Aj. Jag har träningsvärk från filminspelningen i förrgår natt. Det hade jag igår också, fast inte lika mycket som idag... kanske för att jag dessutom tog en långpromenad igår, det var ju smart. Men jag var tvungen! Hade ett paket att hämta ut med en dvd-box. *haha* Undeclared, ytterligare en serie som blev nedlagd efter en säsong. Ska göra mig lite brunch nu och se första avsnittet...

Tv-kanalernas filmfnatt

Jag upptäckte precis att det är en rad bra filmer på tv i kväll. Problemet för mig lär bli att välja vilka av dem jag helst vill se om precis när de börjar... val i förhand är jag inte så bra på, det brukar bli bättre när jag bestämmer mig i sista sekunden.

I am Sam: Amerikanskt drama, 2001. Filmen som introducerade Dakota Fanning för världen och gav Sean Penn en välförtjänt oscarsnominering för bästa skådespel. Det lustiga är att jag och Sofia pratade om den här filmen igår kväll och jag sa att hon borde se den (utan att veta att den skulle gå på tv i kväll). Själv har jag sett den 3-4 gånger. Det som gör filmen så bra är det suveräna skådespelet, det härliga Beatles-cover-soundtracket (som jag förresten köpte för ett par år sen), och till viss del den fascinerande handlingen om en man med en sjuårings intelligens vars dotter fyller sju år och därmed blir smartare än honom. Sean Penn är bra på att spela förståndshandikappad och Dakota Fanning är bra på att vara lill-gammal. ;-)
TV4+, 20:00-22:00.

Guds stad/Cidade de Deus: Brasilien, 2002. Fernando Meirelles film om pojkar som växer upp bland gatugäng i Rio de Janeiro. Den här har jag bara sett en gång, så mitt minne av den är lite suddigt. Men jag minns att den handlar om en pojke som väljer att bli fotograf när andra pojkar i det farliga stadskvarteret går vägen direkt in i gängen och knarkhandeln. Det som sticker ut med den här filmen är framför allt det snygga fotot och regin... och klippningen, som också är speciell. Hm... det lutar nästan åt att jag borde se om den här.
SVT2, 21:15-23:20.

Bowfinger: Amerikansk komedi, 1999. Åh, vad jag älskar den här filmen! Det har kanske delvis med min Steve Martin-besatthet att göra, men den är definitivt min favoritkomedi! Steve Martin har nämligen både skrivit manuset och spelar huvudrollen. Hela filmen är egentligen något av en parodi på Hollywood och filmskapande. Oj oj oj, den här ser jag om varje gång den är på tv även fast jag har den i min egen filmhylla... och nu känner jag att jag måste se den i kväll också (har slutat räkna, men det blir väl 10-15:e omtitten nu). Och jag börjar skratta bara jag tänker på handlingen: Bobby Bowfinger (Steve Martin) är en b-filmproducent som lurar alla omkring sig - inklusive ett stort filmbolag, sina skådespelare och sitt inspelningsteam - att han lyckats få ombord superstjärnan Kit Ramsey (Eddie Murphy) på sitt nästa filmprojekt. Det har han i själva verket inte, men han spelar ändå in filmen och förföljer Kit Ramsey och utsätter honom för dolda kameror och filmscener om aliens som invaderar. Kit Ramsey i sin tur är djupt paranoid och blir övertygad om att allting är på riktigt. *asg*
Kanal 5, 22:50-00:50.

Ha! Nu när jag tittar närmare på tiderna, som jag direkt såg krockade med varandra, så inser jag att jag kan se I am Sam och Bowfinger, samt spela in Guds stad och se den i morgon. The power of technology! ;-)

Disco-praktik!

Nu är klockan strax efter fyra på morgonen och jag har precis kommit hem. Jag och Sofia har som del av vår praktik varit med på en kortfilmsinspelning igår och idag. Filmen heter Våra discon och handlar om en flicka på mellanstadiet med en rullstolsbunden syster... och det är mycket disco! 90-tals-disco. ;-)

Vi har hjälpt till som extra inspelningsassistenter. Vilket igår innebar att diska, sopa golv och bära teknikprylar. Men den här kvällen/natten har varit hur rolig som helst! Vi har hjälpt scenografen att klä en del av ett bostadsområde (buskar, träd, gräs, brevlådor, lyktstolpar, cyklar, stuprännor, osv.) i discobelysning, lysande fjäderboor, lampslingor, osv. Sen var det bara att se till att det hela tiden fanns något ät- och drickbart tillgängligt för alla, annars kunde vi titta på inspelningen. Det absolut roligaste kom efter tolvslaget, då det började skymma litegrann och discot kunde börja! För att få till rätt stämning för de unga skådespelarna dansade större delen av teamet också, hihi... På gatan mitt i ett bostadsområde, klockan 12-03 på natten, med samma 90-talslåt på repeat och blinkande discolampor överallt! Och alla människor och ljus drog till sig tusentals myggor, så viftandet med armar var bra för att hålla några av dem borta också. :-)

Nu är jag trött i fötterna. Men roligt var det.. vilken upplevelse! Jag vill dansa disco varje kväll!!

I övrigt går vår praktik framför allt ut på manusutveckling utifrån både egna och vår praktikledares story-idéer. Hittills har vi träffat honom en gång i veckan i ca 4 veckor, och skrivit på flera saker till varje café-session. Nu har vi beslutat att inte ha möten så tätt inpå varandra - tiden går så fort och man behöver lite utrymme för att låta idéerna utvecklas i en lagom takt. Men det är verkligen kul, allting med den här praktiken! Det är en härlig känsla att känna sig så kreativ och produktiv och hela tiden få respons och kunna diskutera allting med de andra. Vi har varit en dag i Skellefteå också och sett hur Film i Västerbottens lokaler där ser ut (med egen studio och allt), plus att vi bl.a. fått se det våra praktikledare spelat in av en långfilm om en
svensk superhjälte (mycket lovande och underhållande film! Och hemsidan är förresten gjord av en av de Buffy-vänner söderifrån som jag firade nästan-Valborgs med - han gjorde praktik där hela våren!).

Okej. Sova nu. Trötta disco-fötter.

Guantánamo Bay

47841-30

Jag kikade precis in på Expressens hemsida och möttes av den hemska rubriken (med liten text långt ned på förstasidan):
Guantánamo-fångar hängde sig i sina lakan. Det var som ett slag i magen att läsa, eftersom jag för bara några kvällar sedan såg filmen The Road to Guantánamo. Den som vann Silverbjörnen  för bästa regi (Michael Winterbottom) på årets filmfestival i Berlin. Baserad på en verklig historia om tre brittiska muslimer som reser till sitt hemland Pakistan för att en av dem ska gifta sig, men där de gör en utflykt på några veckor till Afghanistan och hamnar mitt i USA:s bombningar av landet efter 11:e september. De tror att allt ska ordna sig när de till slut möter amerikanska soldater, men de tre vännerna behandlas istället värre än djur och skickas till det amerikanska fånglägret Guántanamo Bay på Kuba. Muslimer på fel plats vid fel tillfällle = ingen rättegång och omänskliga förhållanden i fångenskap; allt under parollen "krig mot terrorism".
 
Filmen, som kan beskrivas som en fiktioniserad dokumentär, grep tag i mig helt och hållet. Att utsätta människor för det som görs mot alla dessa fångar är inte värt det för att hitta ett fåtal terrorister. Inte ens om det skulle stoppa ännu en händelse som 11:e september. Orättvisan i hela historien, och allt det omänskliga som människor är kapabla till, är återkommande genom hela filmen. Och just därför är det en film som alla borde se. Den måste ses! Det är den sortens film man aldrig glömmer och som påminde mig om vilken kraft som finns i film som medium... En skrämmande sidonot är att skådespelarna från filmen togs till förhör av polismän som väntade i tullen när de återvände till England efter Berlins filmfestival. De fick bl.a. svara på frågan om de tänkte "vara med i fler politiska filmer?". Det gör det bara tydligare hur viktig den här filmen verkligen är. The Road to Guantánamo - se den!


Desperate Shopping

Jag promenerade till Ica Maxi för att handla tidigare i kväll. Trodde det skulle vara svalare då, men solen sken starkt kring kl 20-21 och varmt blev det i alla fall att bära hem matvaror. Jag måste lära mig att gå dit oftare och handla lite åt gången istället. ;-)

Nu råkade jag dessutom impulsköpa en dvd-box. Maxi rear ut bl.a. Desperate Housewives, säsong 1. Jag har visserligen redan sett den säsongen två varv, men jag vill ju gärna öka på min boxsamling och extramaterialet såg lockande ut, plus att det är på tiden att jag ser om den första säsongen snart. Det är inte en serie som hamnar på min Topp 20-lista, men definitivt Topp... 50. Möjligen 40. Det är helt enkelt en serie som är svår att placera på en skala... underbar, välgjord underhållning som får mig att både skratta och gråta med sitt "heightened reality"-koncept, men inte en serie jag ofta tänker på i efterhand. Bortsett från vissa scener. Ibland träffar de verkligen rätt och de tillfällena är must-see-tv!
47841-29
Det gnager i mitt bakhuvud att den andra seriebox Maxi rear ut för 199 kr är Lost, säsong 1. Jag ska försöka hålla mig därifrån ett tag till, men det skulle inte förvåna mig om jag råkar köpa den nästa gång jag har slut på mjölk. Arrrgh! Ica Maxi och deras strategiska produktplacering! Just när man har en korg full av mat och är på väg mot godiset så måste man passera mediaavdelningen. Och det första man ser är två ställ med tv-serie-boxar... min kryptonit..! Grumble grumble.

Vive la France!

47841-27

Lille, Frankrike, november -05. Det man ser skuggan av på pelaren med statyn är inget mindre än...

47841-28

...ett megastort pariserhjul! Mitt i centrum!
Det som inte slår mig förrän precis nu är att jag och storasyster borde ha återvänt dit senare, när det var igång! Vilken utsikt över staden man måste ha haft om man åkte i en av de där korgarna.

Min syster Jenny pluggade i Lille hela hösten, så jag var där en vecka och hälsade på henne. Det var härligt att bara få resa till ett annat land och uppleva den franska vardagen... och jag fick dessutom repetera mina franskakunskaper, vilket är orsaken till att jag skriver om det här just nu. Har nämligen börjat ge mig på en av de franska böcker jag ska läsa för min sommarkurs. l'Amant av Margeurite Duras, vars filmatisering vi ska se på måndag eftermiddag och diskutera på onsdag förmiddag. Jag lyckades få tag på den billigaste kopian från ett antikvariat i Philadelphia (eBay är verkligen fantastiskt!) och blev lättad över att se att den har ett relativt enkelt språk.

Jag har dessutom bestämt mig för att skriva examinationsuppgiften, en uppsats på 5-8 sidor, om den franska boken Un Long Dimanche de Fiancailles (sv. En långvarig förlovning) av Sébastien Japrisot, i jämförelse med den nyligen så populära filmatiseringen av Jean-Pierre Jeunet. Tror däremot jag håller mig till att skriva på svenska, även om man får skriva på originalspråk... ;-)

Som tur är har vi bara lektioner kl 10:15-16:00 på måndag och onsdag, sen är det självstudier som gäller fram till mitten av augusti (då det är en veckas lektioner med fem olika språklärare)! Så jag ska försöka göra bort att läsa alla böcker och skriva uppsatsen så snart som möjligt. Det som fortfarande är mitt främsta fokus är min praktik, som jag kan skriva mer om vid ett annat tillfälle. :-)

Update

Har hunnit vara hemma i Boden en vecka, där jag bl.a. ägnat tiden åt att sammanställa en klippbok åt min lillebror som nu fyllt 20 år. Vi hade kalas i fredags, då jag dessutom fick chansen att träffa släktingar jag inte sett på länge. Utöver albumet med roliga foton och små texter fick lillebror en egen present av mig också, nämligen en dvd-box med hela första säsongen av Lost.

Tror jag måste beställa en Lost-box åt mig själv också, med tanke på vilken bra säsong den där första var och hur mycket extramaterial som är med på 7-discaren. Jag är speciellt nyfiken på ett kommentarspår som görs av David Fury, en tidigare Buffyförfattare. Hade verkligen varit kul om en annan Buffyförfattar-veteran, Drew Goddard, också gjort ett kommentarspår... men det lär komma framöver med tanke på att han nyligen skrivit tvåårigt kontrakt som "supervising producer" för Lost. Härligt!

Okej, det var en parentes. ;-) Tänkte egentligen bara blogga om att jag har rätt fullt upp med min praktik nu om dagarna. Jag har valt att koncentrera mig på att utveckla ett novellfilmsprojekt, till viss del tillsammans med Sofia. Vi har haft flera cafésessioner som varit hur roliga som helst. Kombinationen fika och manusskrivande är rena drömmen för mig som är galen i både och. I morgon ska vi försöka sammanställa något att skicka till vår praktikledare som vi ska träffa på måndag igen. Sofia ska bjuda mig och några andra på middag också, så det blir nog en riktigt bra dag/kväll! :-)

Tidigare i kväll har jag haft besök av en annan kompis och vi köpte hem pizza och har sett b-skräckfilmen Devour. En film så dålig att den blev bra! Minns inte senast jag skrattade så mycket åt en film... trots att det inte ens var meningen att man skulle skratta...
- Why would the devil need to use computers or games?
- Think about it. It's a very effective way to spread a message.

I helgen måste jag framför allt läsa ut min första sommarkursbok, The Remains of the Day, plus att jag måste försöka få ut en första version av den hemsida jag lovat göra för min mammas linedance-förening. Med andra ord måste jag först och främst lära mig hur man gör en hemsida...