Helgen som kommer & helgen som var
Om två dagar sitter jag på tåget på väg till Göteborg och filmfestivalen där. Roligt är vad det ska bli. Idag har jag träffat Sofia och Diana på café Schmäck för att bestämma rumsfördelningen på vandrarhemmet. I värsta fall checkar det in främlingar som sover i våra rum också, men det är sånt man får ta. Vi ska ju ändå bara sova på rummen, annars blir det rätt fullt upp på filmfestivalen med seminarier, fester och sånt.
Schmäck var underbart som vanligt. Gott kaffe, god morotskaka... härlig miljö. =)
I lördags kväll kom Marielle, Magnus och Sofia hem till mig och sen blev det utgång. Det märks att Umeå är en studenstad och att CSN fyllt på folks plånböcker... det var långa köer för att komma in nästan överallt. Efter att ha köat i 40 minuter utanför Rex - och vi förlorat känseln i tårna - begav vi oss till Bishop's Arms istället. Men det var kul där också. Och jag slapp dansa. ;-) När vi väl kom hem övertalade jag Sofia att göra en omväg till mig för att se nyaste Smallville. Hon påstår att det bara är nördar som får för sig att se på Smallville kl 3 på natten efter att ha varit ute på krogen, men... det var ju specialavsnittet med Justice League!! Är man en fangirl så är man. Rolig avslutning på en mycket rolig kväll!
Mes amis
Schmäck var underbart som vanligt. Gott kaffe, god morotskaka... härlig miljö. =)
I lördags kväll kom Marielle, Magnus och Sofia hem till mig och sen blev det utgång. Det märks att Umeå är en studenstad och att CSN fyllt på folks plånböcker... det var långa köer för att komma in nästan överallt. Efter att ha köat i 40 minuter utanför Rex - och vi förlorat känseln i tårna - begav vi oss till Bishop's Arms istället. Men det var kul där också. Och jag slapp dansa. ;-) När vi väl kom hem övertalade jag Sofia att göra en omväg till mig för att se nyaste Smallville. Hon påstår att det bara är nördar som får för sig att se på Smallville kl 3 på natten efter att ha varit ute på krogen, men... det var ju specialavsnittet med Justice League!! Är man en fangirl så är man. Rolig avslutning på en mycket rolig kväll!
Mes amis
Scifi/fantasy på burk
Doctor Who (2006)
Har precis sett ett avsnitt av Doctor Who (2x05). Som slutade med en cliffhanger, så nu måste jag snart se nästa. Men jag klagar inte, det är sjukt bra! Trevligt att britterna gör såhär bra science fiction... och att det är så pass accepterat i Storbritannien. Doctor Who vann t.ex. förra årets Bafta-pris (motsvarigheten till Emmy) för Best Drama Series (klicka för att se tacktalet), och seriens skapare Russell T. Davies fick hederspriset The Dennis Potter Award (klicka för att se härlig presentation och tacktal!).
Det minns jag att jag tyckte om när jag bodde i London (2001-02), den där känslan av att alla var medvetna om att sci-fi och fantasy är på samma nivå som annan fiktion. Jag antar att den tidigare Doctor Who-serien (1963-89) är en av orsakerna till att det blivit mer av en självklarhet i det brittiska samhället. Hey, det var rentav under min tid i London som jag fick upp ögonen för Buffy... överallt man vände sig var det reklam (på bussar och busskurer och husväggar) och prylar att köpa som var antingen Harry Potter, Lord of the Rings eller... Buffy. Som dessutom gick på tv två gånger per dag på BBC och även varje dag på kabelkanalen SkyOne. Och tidningarna skrev om det som "television's greatest drama", osv. Jag blev nyfiken. Och sen blev jag fast. ;-)
På tal om fantasy-tv-serier så fick jag ett mail från Sofia idag med en rolig nyhet. Åtminstone för mig som är ett fan av bokserien... George RR Martins episka fantasyserie A Song of Ice and Fire ska nämligen bli tv-serie på HBO!!!!! Böckerna är mina favoriter bland pågående fantasyserier, så det här ska bli en spännande process att följa. Det är en historia med en miljö och handling som lämpar sig utmärkt för HBO, i stil med t.ex. Rome och Carnivále. Så det här kan bli riktigt bra.
Tid, katter, Gbg & livet
Denna och nästa vecka är jag ledig för att skriva. Känns bra. Förra veckan var en rolig tid i skolan, men energin går åt till allt annat än skrivandet då. Nu har jag tid att fokusera om mina att-göra-tankar till mitt långfilmsmanus istället. I kväll ska jag försöka skriva färdigt några spridda scener att skicka till några klasskompisar, som jag ska träffa i morgon. Tv-spel och manusprat, det ska bli kul! Och kattmys! Är man uppväxt med att alltid ha katter omkring sig får man lätt kattabstinens. Fråga bara Sofia, som får vänta på mig ibland när vi är på väg till eller från skolan och jag stannar för att prata med och krama främmande kissemissar. Men efter sådana möten är jag glad hela dagen. ;-)
Bara nån vecka kvar till filmfestivalen i Gbg nu. De flesta i klassen ska bo på samma vandrarhem och så ska vi gå på alla möjliga festivalgrejer tillsammans. Plus att vi har några egna tillställningar med inbjudna gäster - producenter, regissörer, m.fl. Det ska bli trevligt att komma till Gbg igen, jag gillar verkligen den staden... kan rentav tänka mig att flytta dit nån gång. Jag ska passa på att träffa Buffy-vänner nu när jag är där också. Rätt många bor i stan och har ofta mysträffar med Wii, Singstar, bowling och sånt skoj.
I övrigt så skickar jag virtuella kramar till mina syskon... Jenny som varit duktig och fått godkänt på sin b-uppsats som hon kämpat länge med - roligt! Och Peter som förlorat en kompis i helgen, i en skoterolycka - hemskt och jobbigt. Ibland undrar man hur livet kan vara så konstigt att unga människor bara rycks bort sådär. Galet.
Tsotsi
Nu har jag tagit mig tid att se förra årets Oscar-vinnare för Bästa utländska film, Tsotsi. En sydafrikansk film (brittisk samproduktion), skriven och regisserad av den okände Gavin Hood. Och det känns bra att säga att den förtjänade sin Oscar. Jag tror jag förväntade mig en afrikansk version av Cidade de Deus, men det enda de visade sig ha gemensamt är att båda delvis handlar om gäng i förortsslummen. I Tsotsi är det Johannesburg och inte Rio de Janeiro det handlar om, men stadsskildringen är på en betydligt mindre nivå. På ett bra sätt - jag tycker de begränsade miljöerna och karaktärerna är ett plus för filmen.
Man får följa en ung man, Tsotsi, under en vecka. Han är en småskurk som har ett litet gäng - de försöker kräva andra på respekt men det går inte vidare bra. Allting förändras när Tsotsi stjäl en bil, skjuter den kvinnliga ägaren och senare upptäcker ett spädbarn i baksätet.
Jag gillar hur hela historien fokuserar på en person och hans värdering av sitt liv, omvärdering av sin egen person. Vi får ett par enstaka flashbacks som var och en motsvarar något som sagts i nutid och som har betydelse för den förändring huvudpersonen går igenom. Och samtidigt som man får sympati för Tsotsi så är man aldrig säker på vad han ska göra. Man följer honom hela tiden, men vad han tänker göra vet man aldrig förrän han gör det... och det är det som utgör spänningen i filmen, det som står på spel är Tsotsis "decency" - ett ord som upprepas om och om igen. Anständighet. Man vill verkligen att Tsotsi ska komma till en punkt då man kan säga att han är en anständig person.
Mycket bra film! Den hamnar på min inköpslista. Men nu ser jag att dvd:n bland annat har ett alternativt slut som extramaterial... usch, sånt brukar jag inte gilla. Jag har fortfarande inte tagit mig för att se det alternativa slutet som finns på min 4-disc-utgåva av Titanic (vad kan det vara, skeppet sjunker inte?).
The Doctor is in
Jag har varit förkyld hela veckan. Trodde jag blivit friskare, så igår kväll var jag med Sofia på stan, vi fikade på Station och gick på bio, såg The Prestige. Och det var trevligt, jag gillar fika och filmen var bra, men min förkylning tyckte inte om det. Så sedan jag kom hem sent igår kväll har jag varit nedbäddad med feber igen... då och då tagit mig upp för att äta, surfa lite, se något tv-serie-avsnitt.
Som tur är har jag nya Doctor Who att se. Russell T. Davies moderna version av den brittiska kultklassikern. En doktor är precis vad man behöver när man inte är frisk.
Och på tal om brittiska tv-serier så kan jag passa på att tipsa om två serier som kommer på SVT inom den närmsta tiden (okej då, det är lika mycket jag själv som behöver skriva ned det för att komma ihåg att slå på tv:n). The Line of Beauty börjar nu på tisdag kl 21, och den har jag visserligen inte sett själv, men har hört bra saker. Life on Mars, som börjar söndag 14 jan, kl 21:20, har jag däremot sett ett par avsnitt av och kan varmt rekommendera. SVT har köpt in och ska visa Doctor Who också, men det blir nog inte förrän nån gång i mars. Christopher Eccleston är grymt bra som The Doctor... och jag har köpt en annan (mini-)serie med honom också, The Second Coming, där han är lika lysande.
Som tur är har jag nya Doctor Who att se. Russell T. Davies moderna version av den brittiska kultklassikern. En doktor är precis vad man behöver när man inte är frisk.
Och på tal om brittiska tv-serier så kan jag passa på att tipsa om två serier som kommer på SVT inom den närmsta tiden (okej då, det är lika mycket jag själv som behöver skriva ned det för att komma ihåg att slå på tv:n). The Line of Beauty börjar nu på tisdag kl 21, och den har jag visserligen inte sett själv, men har hört bra saker. Life on Mars, som börjar söndag 14 jan, kl 21:20, har jag däremot sett ett par avsnitt av och kan varmt rekommendera. SVT har köpt in och ska visa Doctor Who också, men det blir nog inte förrän nån gång i mars. Christopher Eccleston är grymt bra som The Doctor... och jag har köpt en annan (mini-)serie med honom också, The Second Coming, där han är lika lysande.
Manusförfattare
Jag fick ett par frågor från bloggvännen Dan och tänkte att det är lika bra att jag svarar på dem i ett inlägg. En liten lägesrapport om vad jag gör... och några tankar om det, som egentligen borde finnas med oftare när jag bloggar eftersom det har att göra med allt vad jag gör.
Nu har jag en termin, fem månader, kvar av min utbildning. Den är på tre år, handlar om manusförfattande för film och tv (och dataspel och sånt), och jag flyttade till Umeå från Boden hösten -04 för att gå den. Tidigare har jag läst en manuskurs vid Luleå Universitet, plus en allmän skrivkurs och innan det Litteraturvetenskap. Och sommarkurser om film och litteratur. Så det har blivit rätt många år med universitetsstudier vid det här laget... Men det är de här tre åren i Umeå som format mig mest. Utbildningen har en hemsida där det går att läsa mer om den. Kortfattat kan jag säga att den är oerhört mångsidig och uppmuntrar utvecklingen av det egna skapandet samtidigt som den är branschinriktad.
Tv-serien jag skrev på i våras var det stora uppdraget under år 2, så resultatet då blev ett manus för första avsnittet och material för tre avsnitt till. I maj hade vi besök av bedömare från tv-branschen som läst våra manus. Och jag känner fortfarande mycket för mitt projekt, så det har jag skrivit vidare på. Men nu har jag tagit en paus med det eftersom det stora slutarbetet för år 3, för mig och de flesta andra i klassen, är att skriva ett långfilmsmanus. Det tar det mesta av min koncentration nu för tiden.
Det känns både roligt och tråkigt att vi är färdiga snart. En del av mig vill inte att tiden med klassen och allt vi gör i skolan ska ta slut - jag vet hur lyckligt lottad jag är som kan stiga upp på morgonen och se fram emot min dag. En annan del av mig tycker det ska bli kul och intressant att ta examen och möta verkligheten istället. Jag kommer ju alltid att bära med mig allt jag lärt mig under de här tre åren, och vännerna jag fått finns kvar.
Kanske är det svårt för andra att förstå vad det är att vara manusförfattare. För mig handlar det om att jag har insett och accepterat att jag är det, med allt vad det innebär. Det är inte något jag kan eller vill stänga av, det pågår hela tiden och är en del av mig som person, hur jag ser på allt och alla. Livet har blivit möjligheten att berätta så många historier som möjligt. Det finns mer jag kan säga om det, men jag avslutar med ett citat som jag ofta tänker på i detta sammanhang:
Nu har jag en termin, fem månader, kvar av min utbildning. Den är på tre år, handlar om manusförfattande för film och tv (och dataspel och sånt), och jag flyttade till Umeå från Boden hösten -04 för att gå den. Tidigare har jag läst en manuskurs vid Luleå Universitet, plus en allmän skrivkurs och innan det Litteraturvetenskap. Och sommarkurser om film och litteratur. Så det har blivit rätt många år med universitetsstudier vid det här laget... Men det är de här tre åren i Umeå som format mig mest. Utbildningen har en hemsida där det går att läsa mer om den. Kortfattat kan jag säga att den är oerhört mångsidig och uppmuntrar utvecklingen av det egna skapandet samtidigt som den är branschinriktad.
Tv-serien jag skrev på i våras var det stora uppdraget under år 2, så resultatet då blev ett manus för första avsnittet och material för tre avsnitt till. I maj hade vi besök av bedömare från tv-branschen som läst våra manus. Och jag känner fortfarande mycket för mitt projekt, så det har jag skrivit vidare på. Men nu har jag tagit en paus med det eftersom det stora slutarbetet för år 3, för mig och de flesta andra i klassen, är att skriva ett långfilmsmanus. Det tar det mesta av min koncentration nu för tiden.
Det känns både roligt och tråkigt att vi är färdiga snart. En del av mig vill inte att tiden med klassen och allt vi gör i skolan ska ta slut - jag vet hur lyckligt lottad jag är som kan stiga upp på morgonen och se fram emot min dag. En annan del av mig tycker det ska bli kul och intressant att ta examen och möta verkligheten istället. Jag kommer ju alltid att bära med mig allt jag lärt mig under de här tre åren, och vännerna jag fått finns kvar.
Kanske är det svårt för andra att förstå vad det är att vara manusförfattare. För mig handlar det om att jag har insett och accepterat att jag är det, med allt vad det innebär. Det är inte något jag kan eller vill stänga av, det pågår hela tiden och är en del av mig som person, hur jag ser på allt och alla. Livet har blivit möjligheten att berätta så många historier som möjligt. Det finns mer jag kan säga om det, men jag avslutar med ett citat som jag ofta tänker på i detta sammanhang:
"What no wife of a writer can ever understand is that a writer is working when he's staring out of the window." - Burton Rascoe