Interaktivt berättande
Den gångna veckan har min klass haft besök av en extremt bra föreläsare från Danmark. Han har bland annat pratat om icke-linjärt berättande (som inte följer den traditionella Hollywood-mallen) och interaktivt berättande. Det finns till exempel dvd-filmer där man kan välja att göra ett hopp i berättelsen när som helst, så varje gång man ser filmen får man en annorlunda upplevelse och alla som ser den har sett samma film berättad på olika sätt. Hur man uppfattar och tolkar en historia skiljer sig ju beroende på i vilken ordning scenerna kommer och hur mycket av dem man ser.
Föreläsandet har han varvat med praktiska övningar, så man själv fått prova på och fått en djupare förståelse för det han sagt. Till exempel har vi i grupp fått tänka ut hur filmen Notting Hill skulle se ut berättad baklänges. Och eftersom föreläsaren framför allt har jobbat med att skriva och utveckla dataspel med inslag av fiktion, så har vi både fått se/spela exempel på en megastor plasmaskärm och dessutom själva i grupp tänkt ut dataspelsidéer och karaktärer. Min favorit bland min grupps påhittade karaktärer var en seriemördare som bara ger sig på folk som går med kryckor. :D
Vi har fått i uppgift att skriva en egen presentation på fem sidor av en idé om en interaktiv berättelse. Men den behöver inte vara inne förrän i slutet av augusti, så även om jag har tankar nu om vad jag vill skriva om kan det vänta lite. Föreläsaren ska sedan komma tillbaka till oss i november för att ge feedback på våra idéer.
Jag håller fortfarande på och skriver på mitt tv-serie-manus, så det är bra att ha fått ännu fler redskap att använda i konstruerandet av min historia. Framför allt måste jag lägga upp scenerna så att man inte får reda på för mycket på en gång, samtidigt som situationen och karaktärerna måste presenteras. Det blir knepigt, men det är det som är en del av det roliga.
Nu har jag dessutom blivit spelsugen, så jag ska börja ge mig in i The Movies, ett dataspel jag önskade mig och fick i julklapp av min syster. Men jag tror jag väntar tills efter vår stora manusdeadline den 17:e - med tanke på hur beroendeframkallande spel kan vara. ;)
Föreläsandet har han varvat med praktiska övningar, så man själv fått prova på och fått en djupare förståelse för det han sagt. Till exempel har vi i grupp fått tänka ut hur filmen Notting Hill skulle se ut berättad baklänges. Och eftersom föreläsaren framför allt har jobbat med att skriva och utveckla dataspel med inslag av fiktion, så har vi både fått se/spela exempel på en megastor plasmaskärm och dessutom själva i grupp tänkt ut dataspelsidéer och karaktärer. Min favorit bland min grupps påhittade karaktärer var en seriemördare som bara ger sig på folk som går med kryckor. :D
Vi har fått i uppgift att skriva en egen presentation på fem sidor av en idé om en interaktiv berättelse. Men den behöver inte vara inne förrän i slutet av augusti, så även om jag har tankar nu om vad jag vill skriva om kan det vänta lite. Föreläsaren ska sedan komma tillbaka till oss i november för att ge feedback på våra idéer.
Jag håller fortfarande på och skriver på mitt tv-serie-manus, så det är bra att ha fått ännu fler redskap att använda i konstruerandet av min historia. Framför allt måste jag lägga upp scenerna så att man inte får reda på för mycket på en gång, samtidigt som situationen och karaktärerna måste presenteras. Det blir knepigt, men det är det som är en del av det roliga.
Nu har jag dessutom blivit spelsugen, så jag ska börja ge mig in i The Movies, ett dataspel jag önskade mig och fick i julklapp av min syster. Men jag tror jag väntar tills efter vår stora manusdeadline den 17:e - med tanke på hur beroendeframkallande spel kan vara. ;)
Kommentarer
Trackback