Man sitter där med ett blankt papper. Skriver rubriken och ett scenhuvud. Funderar en stund på var den första scenen ska utspela sig och vilka personer som ska finnas med. Sen gäller det bara att skriva så dåligt som möjligt. Allvarligt, ju dåligare desto bättre! Det viktiga är att man får ned något på papper som man kan skriva om senare. "Det här kan skrivas bättre än såhär", måste man kunna tänka. "Writing is re-writing" är inte en myt, det gäller att kunna se på det man själv har skrivit och sedan skriva något ännu bättre. Om och om igen, omarbetande av samma text tills det är riktigt superbra.
Än så länge har jag bara skrivit en scenbeskrivning och början av en monolog. Voiceover. Jag vet inte nu om avsnittet verkligen kommer att börja så, men jag tänkte att eftersom jag är allergisk mot voiceovers borde jag börja så för att senare kunna se om det finns något bättre sätt att börja. Som sagt, mitt recept för att se vad jag kan skriva bra är att skriva ut det dåliga i klartext först. Jag antar att det egentligen är så med det mesta man gör... man bjuder ju inte folk på middag utan att provlaga det man ska bjuda på först, så man har möjlighet att förbättra rätten så gott man kan innan det är dags för servering.
Systeryster
Håller med om att writiting är rewriting. Några skrivartävlingar på g som du vet om? :)
Malin
Nope, tyvärr. :)
2