Malin i Underlandet

Jag har alltid varit en flitig drickare av både te och kaffe. Jag minns den dag då jag lärde mig hur man gör te - att det var så enkelt som att bara sätta lite vatten i en kastrull, låta det koka och sen doppa lite med en tepåse..! Den kvällen gjorde jag mig sju tekoppar. Och ett halv paket Tom & Jerry-kex gick dessutom åt.

När vi barnbarn hälsade på vår farmor - som lägligt nog bodde granne med oss, så det blev rätt många besök - fick vi ofta smaka lite kaffe. Mina syskon verkade mest tycka om att man då fick ta några sockerbitar att doppa i den svarta sörjan, men jag... Ja, jag gillade den svarta sörjan! Men det dröjde ändå tills jag var ungefär 12-13 år innan jag började komma på regelbundna kaffebesök hos farmor Kaija. Och den förkärleken för fika sitter fortfarande i. Det är något alldeles särskilt med en kopp kaffe eller te med dopp.

Det är spännande att prova olika te- och kaffesorter. Senast jag var utomlands, när jag besökte min syster som då pluggade i Frankrike, köpte jag tre olika kaffesorter att ta med hem. Jag ska börja göra det till tradition att köpa hem te och kaffe när jag är ute i världen... det sätter lite extra sting på smaken när man får prova något nytt.

Jag har länge tänkt att jag klarar mig utan ett vattenkokare, men nu känner jag mig lockad att köpa en. Jag glömmer jämt mina kastruller på spisen och det vore ju praktiskt med en behållare som håller vattnet varmt. Och den här som är på bild, från Teknikmagasinet, ser ju riktigt snygg och rolig ut också... Får se om jag får några kronor över den här månaden, då blir det nog en sån här. Då kunde jag ha kannan inom räckhåll när jag sitter och skriver också. Ja, ju mer jag tänker på saken, desto mer verkar det vara ett bra köp... (Lustigt det där, hur man lyckas övertyga sig själv att köpa saker!)