Kvällens filmtips

Empire of the Sun (sv. Solens rike) visas på TV6 i kväll, kl 23:10. Se den! Eller köp den.

Steven Spielberg som regissör. En ung, fenomenal Christian Bale i huvudrollen. John Malkovich är också smått fantastisk. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den vid det här laget, men trots det och trots att dubbel-discen står i min dvd-hylla, så måste jag bara slå på tv:n nu igen. Den är så bra.

Filmen innehåller dessutom min favoritscen i en film någonsin...

image105

image107

image106

Miyazaki-kavalkad

image84
Kiki's Delivery Service

image86
My Neighbor Totoro

 image87
Howl's Moving Castle

Om någon förtjänar titeln som en av vår tids största filmskapare så är det Hayao Miyazaki. Han har gjort en lång rad japanska animéfilmer som är ren filmmagi. De städer som fortfarande har Astoria-biografer visar nu den klassiska My Neighbor Totoro, så har man chansen bör man gå och se den. Och Canal+ visar Howl's Moving Castle, upptäckte jag senast jag var hemma hos mina föräldrar och äntligen fick se den. Och idag har jag plockat fram min Miyazaki-box och sett Kiki's Delivery Service. Underbara filmer!

Det är dessutom utmärkt inspiration för en kortfilm för barn jag skriver på den här veckan. Tror rentav jag ska ta mig till Schmäck i morgon och sitta där och skriva. Jag brukar inte sitta själv på caféer, men jag har bara sån Schmäck-abstinens nu i dagarna. Kan man bli beroende av ett café? Jag träffade klasskompisar (Sofia, Magnus, Diana och Pontus) och fikade på Mekka i tisdags, och det var kul och mysigt och så men jag kände ändå att jag saknade Schmäck lite. Kanske var kaffet, det smakade inte riktigt som det ska. ;-)

Tsotsi

47841-69

Nu har jag tagit mig tid att se förra årets Oscar-vinnare för Bästa utländska film, Tsotsi. En sydafrikansk film (brittisk samproduktion), skriven och regisserad av den okände Gavin Hood. Och det känns bra att säga att den förtjänade sin Oscar. Jag tror jag förväntade mig en afrikansk version av Cidade de Deus, men det enda de visade sig ha gemensamt är att båda delvis handlar om gäng i förortsslummen. I Tsotsi är det Johannesburg och inte Rio de Janeiro det handlar om, men stadsskildringen är på en betydligt mindre nivå. På ett bra sätt - jag tycker de begränsade miljöerna och karaktärerna är ett plus för filmen.

Man får följa en ung man, Tsotsi, under en vecka. Han är en småskurk som har ett litet gäng - de försöker kräva andra på respekt men det går inte vidare bra. Allting förändras när Tsotsi stjäl en bil, skjuter den kvinnliga ägaren och senare upptäcker ett spädbarn i baksätet.

Jag gillar hur hela historien fokuserar på en person och hans värdering av sitt liv, omvärdering av sin egen person. Vi får ett par enstaka flashbacks som var och en motsvarar något som sagts i nutid och som har betydelse för den förändring huvudpersonen går igenom. Och samtidigt som man får sympati för Tsotsi så är man aldrig säker på vad han ska göra. Man följer honom hela tiden, men vad han tänker göra vet man aldrig förrän han gör det... och det är det som utgör spänningen i filmen, det som står på spel är Tsotsis "decency" - ett ord som upprepas om och om igen. Anständighet. Man vill verkligen att Tsotsi ska komma till en punkt då man kan säga att han är en anständig person.

Mycket bra film! Den hamnar på min inköpslista. Men nu ser jag att dvd:n bland annat har ett alternativt slut som extramaterial... usch, sånt brukar jag inte gilla. Jag har fortfarande inte tagit mig för att se det alternativa slutet som finns på min 4-disc-utgåva av Titanic (vad kan det vara, skeppet sjunker inte?).

Orangutang in the City

Är det bara jag som tycker att talande djur är underskattade? Jag antar att jag är lite i minoritet som alltid varit fascinerad av talande djur. På film. (Och i verkligheten om det kommer från oväntat håll - de flesta vet t.ex. inte att skator kan lära sig att tala..!) Men djuren får inte se datoranimerade ut (à la Stuart Little), då faller trovärdigheten. Men Babe! Wow. Ja, grisen... Jag minns att jag såg första filmen på bio för ungefär tio år sen (med min lillebror och våra föräldrar, som gjorde märkliga miner varje gång de tre mössen började sjunga). Jag föll genast för den modiga lilla grisens charm, men av någon anledning kom jag mig aldrig för att se film nummer två när den kom några år senare. Inte förrän häromkvällen, efter ett eBay-köp uppmuntrat av en Buffyforumvän som insisterade på att tvåan är bättre än föregångaren.

Babe: Pig in the City. Whoa. Vilken film! Den hamnar på topp fem av filmer jag sett i år. (I sällskap med Serenity, Brokeback Mountain, franska versionen av Pingvinresan.... och möjligen Grizzly Man och The Road to Guantánamo... ej medräknat omtittar av mina favoritfilmer... och ja, jag kan räkna till fem, men vanligt räknande gäller inte när man gör film/serie-listor.)

Det jag förväntade mig av Pig in the City: Talande djur. Söt historia om en gris som åker till stan. Med talande djurkompisar.
Det jag inte förväntade mig av Pig in the City: Smart, fyndig, oförutsägbar, stundtals poetisk dialog. Starka karaktärer som driver historien framåt. Ständiga mörka undertoner! Att "stan" är en fantastisk blandning av alla möjliga europeiska städer. Scenografi som kan gå en rond mot Moulin Rouge. Musik som är som musik för öronen. Foto som stundtals fick mig att gapa lite (delvis för att jag inte förväntade mig så mycket vackert och imponerande kameraarbete). Schimpanser! En orangutang! osv. osv.

Orangutangen, Thelonius, är en av de mest fascinerande karaktärer jag sett på film. Tror rentav jag måste se om filmen i kväll för att få se alla hans scener igen - jag hittar otroligt nog inga screencaps av honom på nätet. Däremot läser jag att det finns folk som inte ser Babes charm... men dessutom att Babe: Pig in the City var semifinalist för Bästa Film-Oscarsnomineringarna 1998, och über-filmkritikern Roger Ebert gav den 4/4 stjärnor och hade den på sin Topp 10 för det året. Ibland känns det bra att få medhåll när man prisar något. ;-)

Allvarligt, hur ofta får man chansen att höra en pitbullterrier säga: “A murderous shadow lies hard across my soul.”? Och nu har jag själv gjort en screencap av ett av mina favoritögonblick, självklart med orangutangen Thelonius...

47841-34



Tv-kanalernas filmfnatt

Jag upptäckte precis att det är en rad bra filmer på tv i kväll. Problemet för mig lär bli att välja vilka av dem jag helst vill se om precis när de börjar... val i förhand är jag inte så bra på, det brukar bli bättre när jag bestämmer mig i sista sekunden.

I am Sam: Amerikanskt drama, 2001. Filmen som introducerade Dakota Fanning för världen och gav Sean Penn en välförtjänt oscarsnominering för bästa skådespel. Det lustiga är att jag och Sofia pratade om den här filmen igår kväll och jag sa att hon borde se den (utan att veta att den skulle gå på tv i kväll). Själv har jag sett den 3-4 gånger. Det som gör filmen så bra är det suveräna skådespelet, det härliga Beatles-cover-soundtracket (som jag förresten köpte för ett par år sen), och till viss del den fascinerande handlingen om en man med en sjuårings intelligens vars dotter fyller sju år och därmed blir smartare än honom. Sean Penn är bra på att spela förståndshandikappad och Dakota Fanning är bra på att vara lill-gammal. ;-)
TV4+, 20:00-22:00.

Guds stad/Cidade de Deus: Brasilien, 2002. Fernando Meirelles film om pojkar som växer upp bland gatugäng i Rio de Janeiro. Den här har jag bara sett en gång, så mitt minne av den är lite suddigt. Men jag minns att den handlar om en pojke som väljer att bli fotograf när andra pojkar i det farliga stadskvarteret går vägen direkt in i gängen och knarkhandeln. Det som sticker ut med den här filmen är framför allt det snygga fotot och regin... och klippningen, som också är speciell. Hm... det lutar nästan åt att jag borde se om den här.
SVT2, 21:15-23:20.

Bowfinger: Amerikansk komedi, 1999. Åh, vad jag älskar den här filmen! Det har kanske delvis med min Steve Martin-besatthet att göra, men den är definitivt min favoritkomedi! Steve Martin har nämligen både skrivit manuset och spelar huvudrollen. Hela filmen är egentligen något av en parodi på Hollywood och filmskapande. Oj oj oj, den här ser jag om varje gång den är på tv även fast jag har den i min egen filmhylla... och nu känner jag att jag måste se den i kväll också (har slutat räkna, men det blir väl 10-15:e omtitten nu). Och jag börjar skratta bara jag tänker på handlingen: Bobby Bowfinger (Steve Martin) är en b-filmproducent som lurar alla omkring sig - inklusive ett stort filmbolag, sina skådespelare och sitt inspelningsteam - att han lyckats få ombord superstjärnan Kit Ramsey (Eddie Murphy) på sitt nästa filmprojekt. Det har han i själva verket inte, men han spelar ändå in filmen och förföljer Kit Ramsey och utsätter honom för dolda kameror och filmscener om aliens som invaderar. Kit Ramsey i sin tur är djupt paranoid och blir övertygad om att allting är på riktigt. *asg*
Kanal 5, 22:50-00:50.

Ha! Nu när jag tittar närmare på tiderna, som jag direkt såg krockade med varandra, så inser jag att jag kan se I am Sam och Bowfinger, samt spela in Guds stad och se den i morgon. The power of technology! ;-)

Guantánamo Bay

47841-30

Jag kikade precis in på Expressens hemsida och möttes av den hemska rubriken (med liten text långt ned på förstasidan):
Guantánamo-fångar hängde sig i sina lakan. Det var som ett slag i magen att läsa, eftersom jag för bara några kvällar sedan såg filmen The Road to Guantánamo. Den som vann Silverbjörnen  för bästa regi (Michael Winterbottom) på årets filmfestival i Berlin. Baserad på en verklig historia om tre brittiska muslimer som reser till sitt hemland Pakistan för att en av dem ska gifta sig, men där de gör en utflykt på några veckor till Afghanistan och hamnar mitt i USA:s bombningar av landet efter 11:e september. De tror att allt ska ordna sig när de till slut möter amerikanska soldater, men de tre vännerna behandlas istället värre än djur och skickas till det amerikanska fånglägret Guántanamo Bay på Kuba. Muslimer på fel plats vid fel tillfällle = ingen rättegång och omänskliga förhållanden i fångenskap; allt under parollen "krig mot terrorism".
 
Filmen, som kan beskrivas som en fiktioniserad dokumentär, grep tag i mig helt och hållet. Att utsätta människor för det som görs mot alla dessa fångar är inte värt det för att hitta ett fåtal terrorister. Inte ens om det skulle stoppa ännu en händelse som 11:e september. Orättvisan i hela historien, och allt det omänskliga som människor är kapabla till, är återkommande genom hela filmen. Och just därför är det en film som alla borde se. Den måste ses! Det är den sortens film man aldrig glömmer och som påminde mig om vilken kraft som finns i film som medium... En skrämmande sidonot är att skådespelarna från filmen togs till förhör av polismän som väntade i tullen när de återvände till England efter Berlins filmfestival. De fick bl.a. svara på frågan om de tänkte "vara med i fler politiska filmer?". Det gör det bara tydligare hur viktig den här filmen verkligen är. The Road to Guantánamo - se den!


Kanal 5-kärlek

Igår och idag och en lång tid framöver är det nog många som älskar Kanal 5. De avslöjade nämligen igår att de ska sända Oscarsgalan live natten mellan den 5-6 mars. Eftersom ingen annan kanal tänkte sända den har många filmfantaster varit deppiga den senaste tiden, och det här är veckans roligaste nyhet! Och ännu ett bevis på att femman är den tv-kanal som verkligen älskar tv och gång på gång gör den här sortens grejer för att de inte bara vill göra tittarna glada utan för att de själva är tv-fans. Go femman! Själv ska jag se galan hemma hos ett par klasskompisar, med traditionsenligt knytkalas.

"Många har hört av sig och varit besvikna på att ingen svensk kanal sänder Oscarsgalan. Efter lite övervägande har vi valt att visa den som en service till tittarna, trots att det är en ganska dyr produktion att köpa in, säger Kanal 5s programchef Johan Westman." - kanal5.se

"Problemet tidigare är att Oscarsgalan har varit lite för dyrt för oss. Det är fortfarande inte billigt, men vi tycker ändå att vi vill profilera oss som en stor och stark filmkanal, säger Kanal 5s programchef Johan Westman till Dagens Media. Han tycker att det är viktigt att svenska folket får se Oscarsgalan.
- Det hade varit lite av en katastrof om det inte blev så. Vi ville ta ett ansvar."
-dagensmedia.se