Det var en gång...
Jag har börjat skriva på manuset till min tv-serie nu. Det är bara ett steg på vägen till att utveckla historien, alltså inget som kommer att finnas med i det slutgiltiga resultatet, men det är alltid viktigt att börja på något sätt.
Man sitter där med ett blankt papper. Skriver rubriken och ett scenhuvud. Funderar en stund på var den första scenen ska utspela sig och vilka personer som ska finnas med. Sen gäller det bara att skriva så dåligt som möjligt. Allvarligt, ju dåligare desto bättre! Det viktiga är att man får ned något på papper som man kan skriva om senare. "Det här kan skrivas bättre än såhär", måste man kunna tänka. "Writing is re-writing" är inte en myt, det gäller att kunna se på det man själv har skrivit och sedan skriva något ännu bättre. Om och om igen, omarbetande av samma text tills det är riktigt superbra.
Än så länge har jag bara skrivit en scenbeskrivning och början av en monolog. Voiceover. Jag vet inte nu om avsnittet verkligen kommer att börja så, men jag tänkte att eftersom jag är allergisk mot voiceovers borde jag börja så för att senare kunna se om det finns något bättre sätt att börja. Som sagt, mitt recept för att se vad jag kan skriva bra är att skriva ut det dåliga i klartext först. Jag antar att det egentligen är så med det mesta man gör... man bjuder ju inte folk på middag utan att provlaga det man ska bjuda på först, så man har möjlighet att förbättra rätten så gott man kan innan det är dags för servering.
Man sitter där med ett blankt papper. Skriver rubriken och ett scenhuvud. Funderar en stund på var den första scenen ska utspela sig och vilka personer som ska finnas med. Sen gäller det bara att skriva så dåligt som möjligt. Allvarligt, ju dåligare desto bättre! Det viktiga är att man får ned något på papper som man kan skriva om senare. "Det här kan skrivas bättre än såhär", måste man kunna tänka. "Writing is re-writing" är inte en myt, det gäller att kunna se på det man själv har skrivit och sedan skriva något ännu bättre. Om och om igen, omarbetande av samma text tills det är riktigt superbra.
Än så länge har jag bara skrivit en scenbeskrivning och början av en monolog. Voiceover. Jag vet inte nu om avsnittet verkligen kommer att börja så, men jag tänkte att eftersom jag är allergisk mot voiceovers borde jag börja så för att senare kunna se om det finns något bättre sätt att börja. Som sagt, mitt recept för att se vad jag kan skriva bra är att skriva ut det dåliga i klartext först. Jag antar att det egentligen är så med det mesta man gör... man bjuder ju inte folk på middag utan att provlaga det man ska bjuda på först, så man har möjlighet att förbättra rätten så gott man kan innan det är dags för servering.
The CW
Veckans (årets!) största nyhet i tv-världen är utan tvekan det faktum att de amerikanska tv-kanalerna UPN och The WB kommer att upphöra, och istället slås samman till en helt ny kanal - The CW. Dawn Ostroff, tidigare chef för UPN, kommer att dra i trådarna på den nya kanalen.
Den här nyheten har fått hela fandom-världen för tv-serier att först stanna upp och tappa hakan, för att sedan plocka upp den och vilt börja diskutera vad man tror kommer att hända nu. Speciellt fans av serier som Veronica Mars (UPN) och One Tree Hill (The WB), som inte har världens bästa tittarsiffror men ändå är väldigt omtyckta. Jag är ett av de VM-fans som pustar ut en aning när det i pressen och från The Power That Be's håll pratas om att para ihop VM med Gilmore Girls. Det vore förstås en utmärkt idé!
Själv är jag en trogen tittare till många WB/UPN-serier... Veronica Mars, One Tree Hill, Gilmore Girls, Supernatural, Smallville... och de uttalanden jag läst från Dawn Ostroffs håll verkar lovande för den här typen av serier. Den nya kanalen kommer att rikta sig mot "young adults", åldersgruppen 18-34, precis som UPN och The WB... men den stora skillnaden är att de två små tv-kanalerna nu kommer att bli en större kanal som når fler tittare och som kan bli en större konkurrent till stora kanaler som Fox (ondskan personifierad), ABC, NBC, osv.
Jag ser fram emot maj, då schemat för hösten kommer att presenteras, och september, då det är premiär för The CW. Vissa tv-produktioner kommer att läggas ned medan andra, både nya och gamla, kommer att få tummen upp... och det lär bli både glada och sura miner från olika håll... men det här är hur som helst en spännande tid att vara del av tv-fandom-världen!
Den här nyheten har fått hela fandom-världen för tv-serier att först stanna upp och tappa hakan, för att sedan plocka upp den och vilt börja diskutera vad man tror kommer att hända nu. Speciellt fans av serier som Veronica Mars (UPN) och One Tree Hill (The WB), som inte har världens bästa tittarsiffror men ändå är väldigt omtyckta. Jag är ett av de VM-fans som pustar ut en aning när det i pressen och från The Power That Be's håll pratas om att para ihop VM med Gilmore Girls. Det vore förstås en utmärkt idé!
Själv är jag en trogen tittare till många WB/UPN-serier... Veronica Mars, One Tree Hill, Gilmore Girls, Supernatural, Smallville... och de uttalanden jag läst från Dawn Ostroffs håll verkar lovande för den här typen av serier. Den nya kanalen kommer att rikta sig mot "young adults", åldersgruppen 18-34, precis som UPN och The WB... men den stora skillnaden är att de två små tv-kanalerna nu kommer att bli en större kanal som når fler tittare och som kan bli en större konkurrent till stora kanaler som Fox (ondskan personifierad), ABC, NBC, osv.
Jag ser fram emot maj, då schemat för hösten kommer att presenteras, och september, då det är premiär för The CW. Vissa tv-produktioner kommer att läggas ned medan andra, både nya och gamla, kommer att få tummen upp... och det lär bli både glada och sura miner från olika håll... men det här är hur som helst en spännande tid att vara del av tv-fandom-världen!
Sötmissar
Jag hade turen att boka en av de 1000 gratis tågbiljetter som Connex skänkte bort i dagarna. Så nu har jag en resa hem till familjen i Boden inplanerad till nästa vecka. Jag längtar speciellt efter att få gossa med de här tre sötnosarna... Bella och Lipton, 11 veckor, samt Seven, snart 10 år. Kattmamman Moa och kattäldsten Kalle får förstås också ta del av gosstiden.
Eftersom jag växt upp med att alltid ha katter i huset känns det lite tomt att nu bo i en lägenhet utan tufsiga vänner. Ibland känner jag mig lockad att skaffa ett husdjur. Men eftersom jag periodvis inte spenderar så mycket av min tid i min lägenhet, skulle det nog bara ge mig dåligt samvete att ha en tufsig vän instängd här. Man kanske skulle investera i en sån där japansk husdjursrobot? Nja, de ser lite läskiga ut. Och jag skulle nog bli paranoid och börja misstänka roboten för att ha egen vilja à la Chucky.
Lite tankspridd
Huh, jag råkade precis borsta tänderna. Mitt undermedvetna måste tycka att jag borde sova snart... och jag som tänkte äta någon mer godis ur skålen här bredvid datorn... nu får det vara. Märkligt hur man gör saker av ren reflex och vana ibland, utan att ens tänka på det. Nåja, den sortens tankspridda handlingar är väl okej ibland. Så länge jag inte springer ut till bussen klockan kvart i nio i morgon bitti, som jag brukar göra när jag har skola. Vi har nämligen självstudier i fem veckor nu, så jag får ha härliga sovmorgnar.
Love Monkey
Har precis sett det andra avsnittet av nya CBS-serien Love Monkey, med Tom "Ed" Cavanagh i huvudrollen (och Jason Priestly i en lysande biroll). En riktig feel good-serie om en New York-kille som letar musiktalanger. Och det är bra, riktigt bra. Visst, det kunde vara lite mer nyskapande, men jag är fast efter två avsnitt! Charmiga karaktärer, fyndig dialog, härlig musik och en fräsch NY City-miljö = väldoserat recept för god underhållning. Så Love Monkey är härmed på min lista över serier att se fram emot varje vecka. Ska jag vara ärlig så föll jag för den redan första gången jag såg titeln. Loooove Monkey!
Skrivredskap
Jag har varit och shoppat lite skrivredskap idag. Just nu skriver vi på manusutbildningen varsin tv-serie, och då måste man hålla reda på en hel del olika karaktärer och deras olika storylines, osv. Så med denna magnetiska whiteboard och olikfärgade pennor är jag ett steg närmare kontroll över min story!
Nästa steg i konstruerandet av min tv-serie är att skriva längre karaktärsbeskrivningar för mina huvudpersoner, samt outlines för vad som ska hända i varje avsnitt. Det är nog så kul, men jag ser fram emot att börja skriva på själva manuset för det första avsnittet. Jag har valt att göra en ungdomsserie, främst för att jag själv är så kär i amerikanska ungdomsserier... och för att testa om det går att skapa en svensk sådan som skulle fungera här.
Men nu måste jag först och främst klura ut var jag ska hänga upp min nya, fina whiteboard! :o)
En blogg i havet
Ända sedan min syster skapade en egen blogg här för några veckor sedan har jag känt mig lockad att också bli en droppe i blogghavet.
Hur jag nu ska hinna med det när jag har så mycket annat för mig. Jag kommer med andra ord inte att uppdatera den här så ofta. Ha, redan nu när jag skriver det känner jag på mig att jag inte kommer att kunna hålla mig härifrån. Mitt behov av att skriva av mig är större än man kan tro, jag är nämligen en liten författare.
Går för tillfället en treårig utbildning i manusskrivande för film och tv, och det har kommit att ta över mitt liv mer och mer. Men jag försöker hinna med annat också, umgås med vänner och sånt som man bör göra för att vara en Lycklig Människa.
Ska försöka klura ut hur den här bloggen fungerar nu, kanske finns något bättre ställe där jag kan skriva om vem jag är... men min tanke med den är hur som helst att min familj, vänner och bekanta ska kunna hålla sig à jour med vad jag gör om dagarna. Och så finns det kanske någon som är intresserad av att läsa om min väg till att bli färdig manusförfattare också.
Over and out.
/ m
Hur jag nu ska hinna med det när jag har så mycket annat för mig. Jag kommer med andra ord inte att uppdatera den här så ofta. Ha, redan nu när jag skriver det känner jag på mig att jag inte kommer att kunna hålla mig härifrån. Mitt behov av att skriva av mig är större än man kan tro, jag är nämligen en liten författare.
Går för tillfället en treårig utbildning i manusskrivande för film och tv, och det har kommit att ta över mitt liv mer och mer. Men jag försöker hinna med annat också, umgås med vänner och sånt som man bör göra för att vara en Lycklig Människa.
Ska försöka klura ut hur den här bloggen fungerar nu, kanske finns något bättre ställe där jag kan skriva om vem jag är... men min tanke med den är hur som helst att min familj, vänner och bekanta ska kunna hålla sig à jour med vad jag gör om dagarna. Och så finns det kanske någon som är intresserad av att läsa om min väg till att bli färdig manusförfattare också.
Over and out.
/ m