Strejk strejk

Vintern är här igen. Igår kväll satt jag på Kafé Station med Sofia, med tända ljus och julpynt. Varm choklad med grädde kändes passande. Vi satt båda och skrev i varsitt block, men som vanligt blev det mycket prat om fankulturer också. Manusförfattarstrejken i USA påverkar hela den internetvärlden på olika, stundtals underhållande, sätt. Men de flesta fansen verkar ändå stå på manusförfattarnas sida och stöttar dem på många vis. Kolla bara in fans4writers, som skapades av Joss Whedon-fansen men snabbt blev centralt för alla olika tv-fandoms. =)

"None of the writers - or anyone - I've spoken to have ever heard of fans organizing and supporting a strike the way you guys have. Supporting our right not to entertain you. Seriously, that's rare."
- Joss i en mycket läsvärd kommentar om strejken och om manusförfattarens roll i världen.

Men nu när förhandlingssamtalen mellan de olika parterna återupptagits kan de förhoppningsvis komma överens om något snart, så att strejken kan upphöra. Det går rykten om att det ska ske innan jul, men man vet aldrig med de där bolagsnissarna. (För de oinsatta så handlar det främst om att manusförfattarna vill ha ersättning för distributionen som sker via nya medier. 2,5% är den magiska siffran... just nu får de 0% av det som de stora bolagen tjänar på det de skrivit.)

Jag pratade lite om det här i förra veckan när jag besökte en åttondeklass på en högstadieskola i Boden. Det var verkligen jätteroligt att vara där en lektion och prata med dem om film och tv, författande, osv. De ställde jättebra frågor och verkade intresserade av det mesta. Det var intressant för mig också att känna av hur de ser på tv till exempel. De flesta 14-åringar verkar följa tv-serier på tv:n och inte genom nedladdning. Heroes och Simpsons var populära serier bland dem... och Svampbob Fyrkant. =)

Slutligen en liten update angående mitt föregående inlägg:
Jag gick på Marielles Halloweenfest utklädd till... Marielle. Rolig kväll.

Klipp klipp

Börjar med att säga R.I.P Ingmar Bergman. Läste nån rad i tidningarna om att filmsverige känns tomt utan honom, men just filmmediet fyller ju ändå den funktionen att han alltid kommer att finnas kvar inte bara i filmsverige utan i hela filmvärlden. Jag tror jag ska försöka dra ihop en Bergman-filmkväll med (f.d) klasskompisar nån kväll framöver.

Ska börja redigera min lilla dokumentärfilm nu i veckan. På Konsthögskolan här i Umeå har vi tillgång till klipp- och ljudrum, osv. Det är kul att man kan gå in och kika hur det går för de andra också. Vi är flera som gick ut manusutbildningen nu som går den här sommarkursen - jag, Magnus, Diana och Clara. Min film har jag tänkt göra så att den kan stå för sig själv som en 10 min-film, men dessutom ska kunna vara en pilot för ett större projekt. Det finns så mycket mer man kan göra utifrån mitt ämne och jag har själv blivit superpeppad att ta reda på mera och utforska och skildra mer av historien. Min syster kan intyga att jag kom från filmandet hög på adrenalin efter den upplevelsen. ;-)

På fredag ska jag dessutom träffa kompisar från manusklassen för att fika på Schmäck. Det är alltid lika roligt att höra vad alla sysslar med, vad de skriver på just nu... och det är bra tillfällen att prata om mina egna projekt också. Jag har så mycket jag vill skriva på en och samma gång nu, så det gäller att jonglera dem lite... men å andra sidan fungerar jag som bäst när jag får göra mycket på en gång. Känns som att jag sagt allt det förut, men så är det.

Stoort grattis till
Pontus, som börjat gå vidare med ett av sina manusprojekt!! Verkligen jättekul! Jag måste åka och hälsa på nån dag och se hur mycket lille Rufus har vuxit. =) En av de sötaste bebisarna nån har sett...

image104

Långfilmsmanus. Check.

Jag blev färdig med First Draft av mitt långfilmsmanus för exakt en vecka sen. 9 april har kommit och gått och jag lämnade ifrån mig mitt manus med blandade känslor. Såklart. Jag vet inte vad jag tycker. Skiftar mellan att vilja skriva om allting och att le när jag kommer att tänka på olika scener. Exakt 90 sidor blev det, märkligt nog. Jag bara skrev och skrev tills historien var slut och där var jag på sida 90. (Man räknar att en sida är en minut, så det motsvarar alltså 90 minuter eller 1½ timme.) Det var lite märkligt att komma ut i verkligheten sen, efter att ha varit så uppe i skrivandet under de sista veckorna.

Nu har jag dessutom tid att börja skriva på annat som jag väntat med under det här senaste manusskrivandet. Jag har sett en del Hayao Miyazaki-filmer den senaste tiden (Howl's Moving Castle, My Neighbor Totoro, Pom Poko) och det får mig att vilja skriva något fantasifullt. Förmodligen något för barn, det vore kul. Bara låta fantasin flöda och hitta på roliga figurer och äventyr!

Där regnbågen slutar...

Har mest skrivit på mitt långfilmsmanus idag, men tagit några pauser. Bland annat för att kolla in hemsidan för filmen Pan's Labyrinth... Magnus tipsade om att manuset finns att ladda ned gratis där. Och det fanns det, både på engelska och originalspråket spanska! Har sparat på datorn så jag kan läsa nån dag.

Det påminde mig dessutom om att det finns några manusförfattare som brukar lägga ut manus på sina officiella hemsidor. Från Rob Thomas sida har jag idag hämtat hem manus för några av hans filmer och tv-serier. Bland annat "Original Pilot Script" och "project notes" för Veronica Mars. På varje sida för hans filmer/serier kan man hålla utkik efter en "downloads"-länk till höger... ibland måste man bläddra bland bilderna nedanför tills den eventuella länken dyker upp. ;-)

Rob Thomas har trevliga tips till nya skribenter också, till exempel: "Coffee. Coffee. Coffee." Så sant.

Ytterligare en sida med manus är den här, där man hittar olika versioner av Charlie Kaufmans manus (!). Being John Malkovich, Adaptation, Eternal Sunshine of the Spotless Mind, m.fl. Rentav några icke-producerade tv-pilot-manus som Kaufman skrivit. Det är inte klokt vilka guldskatter man kan hitta!


Manusförfattare

Jag fick ett par frågor från bloggvännen Dan och tänkte att det är lika bra att jag svarar på dem i ett inlägg. En liten lägesrapport om vad jag gör... och några tankar om det, som egentligen borde finnas med oftare när jag bloggar eftersom det har att göra med allt vad jag gör.

Nu har jag en termin, fem månader, kvar av min utbildning. Den är på tre år, handlar om manusförfattande för film och tv (och dataspel och sånt), och jag flyttade till Umeå från Boden hösten -04 för att gå den. Tidigare har jag läst en manuskurs vid Luleå Universitet, plus en allmän skrivkurs och innan det Litteraturvetenskap. Och sommarkurser om film och litteratur. Så det har blivit rätt många år med universitetsstudier vid det här laget... Men det är de här tre åren i Umeå som format mig mest. Utbildningen har en
hemsida där det går att läsa mer om den. Kortfattat kan jag säga att den är oerhört mångsidig och uppmuntrar utvecklingen av det egna skapandet samtidigt som den är branschinriktad.

Tv-serien jag skrev på i våras var det stora uppdraget under år 2, så resultatet då blev ett manus för första avsnittet och material för tre avsnitt till. I maj hade vi besök av bedömare från tv-branschen som läst våra manus. Och jag känner fortfarande mycket för mitt projekt, så det har jag skrivit vidare på. Men nu har jag tagit en paus med det eftersom det stora slutarbetet för år 3, för mig och de flesta andra i klassen, är att skriva ett långfilmsmanus. Det tar det mesta av min koncentration nu för tiden.

Det känns både roligt och tråkigt att vi är färdiga snart. En del av mig vill inte att tiden med klassen och allt vi gör i skolan ska ta slut - jag vet hur lyckligt lottad jag är som kan stiga upp på morgonen och se fram emot min dag. En annan del av mig tycker det ska bli kul och intressant att ta examen och möta verkligheten istället. Jag kommer ju alltid att bära med mig allt jag lärt mig under de här tre åren, och vännerna jag fått finns kvar.

Kanske är det svårt för andra att förstå vad det är att vara manusförfattare. För mig handlar det om att jag har insett och accepterat att jag är det, med allt vad det innebär. Det är inte något jag kan eller vill stänga av, det pågår hela tiden och är en del av mig som person, hur jag ser på allt och alla. Livet har blivit möjligheten att berätta så många historier som möjligt. Det finns mer jag kan säga om det, men jag avslutar med ett citat som jag ofta tänker på i detta sammanhang: 

"What no wife of a writer can ever understand is that a writer is working when he's staring out of the window." - Burton Rascoe


Hårda julklappar

Jag har fått en del julklappar som var tilltalande för mitt författar-jag. Bland annat en prenumeration på Creative Screenwriting, en amerikansk manusförfattartidning. Nu kan jag förresten passa på att tipsa om deras nyhetsbrev, CS Weekly, som är både intressant och underhållande och bra för manusförfattare. (Psst: Åtminstone en av skribenterna, Jason Davis, är ett Buffyfan.)

Några böcker fick jag också. En stor bok som är en samlingsutgåva av Joss Whedons Astonishing X-men #1-12, serietidningarna, med storyboards och sånt som extramaterial. Dessutom bok 7 i den moderna fantasyserien The Dresden Files av Jim Butcher. (En bokserie som förresten producerats som tv-serie för Sci-Fi Channel, där den har premiär nu i januari.)

Och fler hårda paket fick jag i form av filmer. Mun mot mun, som jag inte hunnit se ännu. Ice Age 2 såg jag däremot häromdagen och fick skratta en hel del. Det var en 2-disc-utgåva, så mycket extramaterial att gotta sig i... det är alltid lika intressant att få en inblick i Disney-produktioner från manus till animation, osv. Nu pratade regissören, Carlos Saldanha, även mycket om hur de tänkte kring att göra en uppföljare till en populär film. Trevligt att höra att Ice Age-teamets inställning är att varje uppföljare ska vara bättre än den förra, och att det ska finnas en ny historia att berätta samtidigt som de håller fast vid att det är karaktärerna från den första filmen som alla vill ha mer av. (Hehe, jag gillar andra filmens tagline: "Kiss Your Ice Goodbye".)

Vad mer... jo, just det, ett av spelen jag önskat mig och fick var Once Upon A Time, kortspelet som man berättar sagor med och som jag och många från klassen brukar spela. Kan vara bra att ha ett eget också. Det lär få följa med till Göteborg när vi ska dit på filmfestivalen om en månad... jag, Sofia, Magnus och Marielle har bokat tågbiljetter nu, och något behöver vi nog att roa oss med under de 15-16 timmarna på tåget. ;-)

Tågfärd och manuslängtan

I morgon vid den här tiden är jag hemma i Bredåker. Det blir härligt att åka tåg, jag gillar den skrivmiljön. På just det här tåget är det så rent och snyggt, med stora fönster så man har mycket utsikt. Det är mörkt när jag kommer fram, men på tisdag ska jag ta en långpromenad... njuta av att vara tillbaka i stillheten och den friska luften.

Den senaste skolveckan har varit bra, många roliga grejer. Bland annat två dagar med våra handledare på besök, då alla i klassen samtalade med respektive handledare om slutprojekten. En halvtimme per projekt, så det var ett mycket bra tillfälle att få en inblick i varandras arbeten. Och att få ventilera sitt eget en aning. Marie sov på min soffa tisdag-onsdag, så vi passade på att läsa och diskutera varandras texter innan samtalen.

Det är extra roligt när man blir entusiastisk över de andras historier - vid nåt tillfälle kom jag på mig själv med att tänka att om alla de här manusen skulle produceras samtidigt skulle det resultera i ett galet bra filmår för Sverige. ;-) Och jag måste göra en extra shoutout till Ann, vars projekt jag blev mest kär i. Om jag hade läst om den filmen i någon filmtidning skulle min första fråga vara "när har den biopremiär?" och min andra "när kommer dvd:n och det blir väl mycket extramaterial?!". Jag längtar tills jag får läsa det och de andras manus i april!

Skrivbränslen

47841-57

Sitter och skriver. Inser hur många olika bränslen jag har när jag gör det...

Har fyllt en termos med kaffe, som jag fyller på min kopp med lite då och då. Gick till Statoil tidigare i kväll enkom för att köpa glass. GB Carte d'Or, Rocky Road. *mhm*

Lyssnar på musik. Har snart lyssnat sönder Fall Out Boy-skivan jag köpte. Och lillebror skickar mig jämt allt möjligt att lyssna på. Panic! At the Disco, The Killers, m.m. Och Robbie Williams nyaste skiva, Rudebox, som han gav mig i födelsedagspresent. :-)

Har läst en hel del de senaste dagarna. Dels fanfiction online och dels böcker... både för eget nöjes skull och sånt jag lånat enkom för projektet jag skriver på nu.

Ser avsnitt av tv-serier lite då och då. Igår såg jag senaste One Tree Hill (4x09) och det var rena knytnäven i magen. Chockerande slut. Galet bra. Och sedan dess har skrivandet gått på högvarv - plötsligt såg jag allt mycket tydligare.

Till och från pratar jag med familj och kompisar på msn och internetforum. Blir glad och får nya krafter. Skriver vidare.

Polka-cheezecake

Har precis kommit hem från stan och är på härligt, glatt humör. Spontan-fika med Sofia, Diana, Ann, Marielle och Magnus på favoritcaféet är ett bra recept för att bli glad och inspirerad! Det är kul när man kan träffas och bara prata om allt och inget och hur det går med våra olika skrivprojekt. Plus, gott fika! Jag och Diana var väldigt nyttiga och åt polka-cheezecake och kaffe till lunch. ;-)

Så nu har jag nog med energi för att städa och diska... och sen ska jag sätta mig och skriva färdigt lite grejer att skicka iväg till min handledare. Har klottrat ned saker i mitt block idag. Dels saker vi pratade om när vi fikade, och dels saker jag tänkte på när jag skulle sova igår... sånt där är alltid svårt, idéer man får när man försöker sova och som man *inte* skriver ned. Men jag har blivit bättre och bättre på att faktiskt komma ihåg såna tankar. Så länge jag inte blandar ihop dem med mina drömmar så är allt lugnt... "smyger genom skogen för att undvika björnar" passar inte riktigt in i min story.

Nu försöker jag tänka utanför ramarna för att se på storyn från olika perspektiv. Det är lite som med den där polka-cheezecaken. Någon måste ju ha suttit och tänkt "cheezecake gott... polka gott..." och så har det blivit något alldeles eget som fungerar och är gott. Man tar in en ny smak/känsla i mixen och plötsligt fungerar något ännu bättre. Men det gäller att inte blanda i för mycket polka, bara en liten touch här och där.

Och ett PS till mitt förra inlägg: Sofia läser inte Smallville-fics. Hon ser (*host-host*) inte på Smallville. Hon vet inte ens (*host-host-host*) vad Smallville är. Det är sant.

Disco-praktik!

Nu är klockan strax efter fyra på morgonen och jag har precis kommit hem. Jag och Sofia har som del av vår praktik varit med på en kortfilmsinspelning igår och idag. Filmen heter Våra discon och handlar om en flicka på mellanstadiet med en rullstolsbunden syster... och det är mycket disco! 90-tals-disco. ;-)

Vi har hjälpt till som extra inspelningsassistenter. Vilket igår innebar att diska, sopa golv och bära teknikprylar. Men den här kvällen/natten har varit hur rolig som helst! Vi har hjälpt scenografen att klä en del av ett bostadsområde (buskar, träd, gräs, brevlådor, lyktstolpar, cyklar, stuprännor, osv.) i discobelysning, lysande fjäderboor, lampslingor, osv. Sen var det bara att se till att det hela tiden fanns något ät- och drickbart tillgängligt för alla, annars kunde vi titta på inspelningen. Det absolut roligaste kom efter tolvslaget, då det började skymma litegrann och discot kunde börja! För att få till rätt stämning för de unga skådespelarna dansade större delen av teamet också, hihi... På gatan mitt i ett bostadsområde, klockan 12-03 på natten, med samma 90-talslåt på repeat och blinkande discolampor överallt! Och alla människor och ljus drog till sig tusentals myggor, så viftandet med armar var bra för att hålla några av dem borta också. :-)

Nu är jag trött i fötterna. Men roligt var det.. vilken upplevelse! Jag vill dansa disco varje kväll!!

I övrigt går vår praktik framför allt ut på manusutveckling utifrån både egna och vår praktikledares story-idéer. Hittills har vi träffat honom en gång i veckan i ca 4 veckor, och skrivit på flera saker till varje café-session. Nu har vi beslutat att inte ha möten så tätt inpå varandra - tiden går så fort och man behöver lite utrymme för att låta idéerna utvecklas i en lagom takt. Men det är verkligen kul, allting med den här praktiken! Det är en härlig känsla att känna sig så kreativ och produktiv och hela tiden få respons och kunna diskutera allting med de andra. Vi har varit en dag i Skellefteå också och sett hur Film i Västerbottens lokaler där ser ut (med egen studio och allt), plus att vi bl.a. fått se det våra praktikledare spelat in av en långfilm om en
svensk superhjälte (mycket lovande och underhållande film! Och hemsidan är förresten gjord av en av de Buffy-vänner söderifrån som jag firade nästan-Valborgs med - han gjorde praktik där hela våren!).

Okej. Sova nu. Trötta disco-fötter.

Manus-feedback

Vi hade en riktigt rolig dag i torsdags, då tre kvinnliga bedömare var på plats som läst fyra manus vardera... (Tyvärr kunde en inte komma, så fyra klasskamrater får sin bedömning senare.)

Det som blev intressant med min bedömning var att hon som läst mitt manus verkade ha gjort det med en specifik förväntan efter att ha läst mitt synopsis, som inte stämde riktigt med vad jag tänkte mig när jag skrev manuset. Min historia baserade jag mycket på emotionella kulturkrockar, medan hon hade hoppats på något mer humoristiskt. Men då fick jag helt enkelt sålla bland det hon sa för att hitta den konstruktiva kritik jag kunde ta till mig (t.ex. att inte vänta till avsnitt två med en del saker eller att låta bi-karaktärernas originella drag synas mer), och försöka möta hennes övriga kommentarer med konkreta förklaringar.

Min bedömare hade t.ex. inte uppfattat att det fanns en emotionell båge för huvudpersonen i första avsnittet och genom hela serien som jag beskrivit. Eller att det var meningen att man inte skulle vilja se en viss ihopparning tillsammans, utan istället lägga märke till ett alternativt kärleksintresse för huvudpersonen. "Man blir inte intresserad av kärlekshistorien." En kommentar jag ser som något positivt för att det var meningen att man inte skulle det, och negativt för att hon verkade tro att man skulle känna något för de två. ;-)

Mest frustrerande var nog att hon inte lagt märke till bi-karaktären Hamlet som något speciellt... men vid en omskrivning av manuset ska jag som sagt göra bi-karaktärerna tydligare i deras scener. Och jag tror man måste ha ett visst ungdomsserie-intresse/seende för att lägga märke till vissa inslag som är klassiska för ungdomsserier (och gör att jag älskar den genren).

Nu är jag jättepeppad på att göra en omskrivning av första avsnittet. "Peppad" är inte ens rätt ord - jag känner ett starkt behov/tvång att göra en omskrivning... måste ge mig i kast med det i helgen. Jag ska framför allt försöka hitta en egen handling för avsnittet, avskilt från resten, så man känner att det är mer än bara introduktion inför resterande avsnitt. Mer drivande huvudkaraktär, tydligare bi-karaktärer kommer därefter. Och som vid alla omskrivningar lär mycket av dialogen också omarbetas. Men jag ska ändå hålla fast vid de ungdomsserie-tankar jag haft i den första versionen och inte ändra på de bra grejerna, förstås. :-)

Lite nervös morgondag

Den 17 april lämnade jag in mitt 45-minuters manus som var en del av det tv-serie-projekt som varit det här skolårets slutarbete. I morgon kommer bedömare från film- och tv-branschen på besök till min klass för att ge oss individuell respons, inför helklass... det blir rena heta stolen att sitta där framme i 20 minuter och tala för sin serie, diskutera och möjligtvis förklara. Men jag hoppas det inte blir alltför mycket av det senare och att manuset istället talar mycket för sig självt.

Är själv nöjd med mitt manus, för att vara en första version av ett första avsnitt. Även om jag har tankar om hur det kan bli bättre. Och man vet ju aldrig vilket perspektiv läsaren/bedömaren har. Så lite nervös är jag inför morgondagen... Håll tummarna för mig kl 10:20-10:40! ;-) 

Interaktivt berättande

Den gångna veckan har min klass haft besök av en extremt bra föreläsare från Danmark. Han har bland annat pratat om icke-linjärt berättande (som inte följer den traditionella Hollywood-mallen) och interaktivt berättande. Det finns till exempel dvd-filmer där man kan välja att göra ett hopp i berättelsen när som helst, så varje gång man ser filmen får man en annorlunda upplevelse och alla som ser den har sett samma film berättad på olika sätt. Hur man uppfattar och tolkar en historia skiljer sig ju beroende på i vilken ordning scenerna kommer och hur mycket av dem man ser.

Föreläsandet har han varvat med praktiska övningar, så man själv fått prova på och fått en djupare förståelse för det han sagt. Till exempel har vi i grupp fått tänka ut hur filmen Notting Hill skulle se ut berättad baklänges. Och eftersom föreläsaren framför allt har jobbat med att skriva och utveckla dataspel med inslag av fiktion, så har vi både fått se/spela exempel på en megastor plasmaskärm och dessutom själva i grupp tänkt ut dataspelsidéer och karaktärer. Min favorit bland min grupps påhittade karaktärer var en seriemördare som bara ger sig på folk som går med kryckor. :D

Vi har fått i uppgift att skriva en egen presentation på fem sidor av en idé om en interaktiv berättelse. Men den behöver inte vara inne förrän i slutet av augusti, så även om jag har tankar nu om vad jag vill skriva om kan det vänta lite. Föreläsaren ska sedan komma tillbaka till oss i november för att ge feedback på våra idéer.

Jag håller fortfarande på och skriver på mitt tv-serie-manus, så det är bra att ha fått ännu fler redskap att använda i konstruerandet av min historia. Framför allt måste jag lägga upp scenerna så att man inte får reda på för mycket på en gång, samtidigt som situationen och karaktärerna måste presenteras. Det blir knepigt, men det är det som är en del av det roliga.

Nu har jag dessutom blivit spelsugen, så jag ska börja ge mig in i The Movies, ett dataspel jag önskade mig och fick i julklapp av min syster. Men jag tror jag väntar tills efter vår stora manusdeadline den 17:e - med tanke på hur beroendeframkallande spel kan vara. ;)


Det går inte bakåt

Mitt skrivande på tv-serien går framåt (bara för att klargöra att det inte går bakåt). Har pratat med några klasskamrater som har gjort ungefär lika mycket, så då känns det okej att man själv inte har något färdigt manus ännu. Den 17 april har vi deadline för att lämna in ett manus för det första avsnittet (s.k. pilotavsnitt) och dessutom treatments (3-4 sidor) som beskriver de resterande avsnitten. Min serie är på fyra avsnitt, så det blir ungefär 50 sidor manus och 10-12 sidor treatments. Men för att prestera det måste jag först göra en hel del förarbete i form av mer omfattande karaktärsbeskrivningar, outlines (handlingen i punktform), osv. Jag ska brainstorma lite i morgon för att spinna vidare på några bikaraktärers historier.

I söndags hade jag en deadline för att lämna in den slutgiltiga skriftliga pitchen (presentationen) av min serie. Den blev två sidor lång och var riktigt rolig att skriva. Jag hade hunnit få en del respons på den första versionen jag skrev, så nu kunde jag förtydliga och förbättra. Förhoppningsvis lyckades jag förmedla något av den entusiasm jag känner för den här historien. Jag tvekade lite inför att använda vissa formuleringar, eftersom jag inte vet exakt vilka som ska läsa den... Den rad jag framför allt skrattade åt varje gång jag läste igenom texten var: "Är Hamlet mer än en snygg bitch?" Haha, ja, en av mina karaktärer heter Hamlet. Ingen symbolisk Shakespeare-koppling, ibland har jag bara en förkärlek för andras unika karaktärsnamn... (Jag kan avslöja att ett av mina "namn mina barn ska få" är Pinocchio). Hur som helst, den meningen sticker ju ut lite men jag hoppas att det uppfattas som något positivt av våra omdömare - som utifrån dessa presentationer ska välja vems manus de vill läsa. Sedan kommer de till oss i maj för att lyssna och kommentera när vi pitchar muntligt. *spännande*


Skriftlig pitch

I morgon har jag en deadline - senast midnatt ska jag lämna in en skriftlig pitch för min tv-serie. På 1-2 sidor ska jag presentera min idé och försöka övertyga läsaren om att det här är något intressant, något man vill veta mer om, något värt att investera tid och pengar på.

Jag har inga tvivel om att min idé har allt det där. Jag älskar den här tv-serien, de här karaktärerna och deras historia. Jag älskar de små ögonblicken de kommer att ha, redan innan jag skrivit dem. Jag är säker på att det här är något speciellt. Men det svåra med att övertyga andra om det är att varje person ser och hör på mina ord från olika perspektiv. Jag vet inte vad de gillar för sorts historier, vad de är ute efter eller vilka ordval de ser som positiva eller negativa. Min inledande mening kan vara avgörande för hur de läser resten av dokumentet.

Men jag tycker ändå det är riktigt roligt att skriva pitchar. Om inte annat får man då tillfälle att klargöra grundteman och handling och poängen med idén för sig själv. Och om jag kan övertyga mig själv om att det här är bra så kanske någon annan också faller pladask. Jag får försöka få med någon humoristisk formulering också - ett leende eller skratt är alltid säljande.

Brille Cinderella?

Att komma fram till rätt namn för sina karaktärer är en stor grej när man skriver. En del tycker det är jobbigt, andra tycker det är en rolig del av processen. Själv är jag någonstans där mittemellan... Jag tycker det är viktigt att hitta rätt namn. Det namn som känns rätt och som gör att man mycket lättare kan gå vidare med att föreställa sig hela karaktären. Men det gör också att det kan kännas problematiskt när jag inte hittar rätt namn på en gång. Jag kan inte gå vidare med karaktärsbeskrivningen förrän det där namnet är det rätta.

Den senaste veckan har jag letat och letat efter ett passande namn för en av de viktigaste personerna i min tv-serie-idé. Jag har skummat i telefonkatalogen, i baby-namn-listor, i bokreakataloger... men det var inte förrän jag kom på den roliga tanken att googla efter hästnamn som det släppte! Högst upp bland sökresultaten fanns två sidor med hundratals namn på ston och hingstar. Där fanns det, namnet.

Det var en gång...

Jag har börjat skriva på manuset till min tv-serie nu. Det är bara ett steg på vägen till att utveckla historien, alltså inget som kommer att finnas med i det slutgiltiga resultatet, men det är alltid viktigt att börja på något sätt.

Man sitter där med ett blankt papper. Skriver rubriken och ett scenhuvud. Funderar en stund på var den första scenen ska utspela sig och vilka personer som ska finnas med. Sen gäller det bara att skriva så dåligt som möjligt. Allvarligt, ju dåligare desto bättre! Det viktiga är att man får ned något på papper som man kan skriva om senare. "Det här kan skrivas bättre än såhär", måste man kunna tänka. "Writing is re-writing" är inte en myt, det gäller att kunna se på det man själv har skrivit och sedan skriva något ännu bättre. Om och om igen, omarbetande av samma text tills det är riktigt superbra.

Än så länge har jag bara skrivit en scenbeskrivning och början av en monolog. Voiceover. Jag vet inte nu om avsnittet verkligen kommer att börja så, men jag tänkte att eftersom jag är allergisk mot voiceovers borde jag börja så för att senare kunna se om det finns något bättre sätt att börja. Som sagt, mitt recept för att se vad jag kan skriva bra är att skriva ut det dåliga i klartext först. Jag antar att det egentligen är så med det mesta man gör... man bjuder ju inte folk på middag utan att provlaga det man ska bjuda på först, så man har möjlighet att förbättra rätten så gott man kan innan det är dags för servering.

Skrivredskap

Skrivredskap



Jag har varit och shoppat lite skrivredskap idag. Just nu skriver vi på manusutbildningen varsin tv-serie, och då måste man hålla reda på en hel del olika karaktärer och deras olika storylines, osv. Så med denna magnetiska whiteboard och olikfärgade pennor är jag ett steg närmare kontroll över min story!

Nästa steg i konstruerandet av min tv-serie är att skriva längre karaktärsbeskrivningar för mina huvudpersoner, samt outlines för vad som ska hända i varje avsnitt. Det är nog så kul, men jag ser fram emot att börja skriva på själva manuset för det första avsnittet. Jag har valt att göra en ungdomsserie, främst för att jag själv är så kär i amerikanska ungdomsserier... och för att testa om det går att skapa en svensk sådan som skulle fungera här.

Men nu måste jag först och främst klura ut var jag ska hänga upp min nya, fina whiteboard! :o)