Malin i Underlandet

Har varit hos mina föräldrar i Boden i snart en vecka nu, kom hit i fredags. Då hade jag en deadline för en skriftlig presentation av ett interaktivt projekt, som jag väl inte direkt blev jättenöjd med. Men så verkar det alltid vara, att man i efterhand tänker på allt som borde ha ändrats eller lagts till... så är det åtminstone för mig. Fast det här var inget som behövde vara färdigt, det är meningen att det ska vara underlag till vidare utveckling, så det får duga så länge. Och jag ritade en hare som ser ut som en hund, så det är ju lite kul.

Nu har jag lämnat in min uppsats för sommarkursen också, och såna texter tycker jag är enklare att lägga bakom sig. Teoretiska grejer, icke-skapande. I uppsatsen analyserade jag betydelsen av handikapp i En långvarig förlovning, hur det skilde sig mellan roman och film. Det första jag verkligen reagerade på när jag såg filmen var nämligen att huvudpersonen, Mathilde, kunde gå. I boken är hon helt rullstolsbunden, så det är ju en rätt stor ändring... Men i min uppsats kom jag fram till att hennes handikapp i filmen (en grav haltning) ändå har större betydelse för historien än det har i boken. Så det var ju intressant.

Sen jag kom till Boden har jag dessutom hunnit med att vara i skogen och plocka blåbär, jag har varit och grattat min kusin som fyllde 23 i måndags, jag har skrattat åt galningarna som är med i Idol... och jag är mitt uppe i vad jag kallar Bananflugornas krig. De är överallt i köket! Men jag har gjort fällor som tagit kål på hälften, plus att jag då och då plockat fram dammsugaren och jagat ihjäl andra hälften. Men det finns hela tiden några kvar och varje morgon är de hundratals igen. Min nästa krigsstrategi är att rensa ur skafferiet och försegla allt ätbart. Svälta ut fienden. 

Tyvärr har jag sen igår känt av en begynnande förkylning. Den sorten som bara ger konstig hals, så det är lite jobbigt. Ska göra mig lite honungste nu och hoppas det blir bättre innan helgen.